Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tadolini ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
ständige som styr uttrycket. Bland hans
förnämsta roller voro Orestes, Nero,
Macbeth, Othello, Hamlet, Mahomet,
Cesar, Henrik IV och hertigen af Guise.
Den sista roli han skapade var Carl VI.
Då var hans helsa farligt angripen, men
han skall ha spelat ännu mer
beundransvärdt än någonsin förut. Den sista
föreställningen gafs den 3 juni 1826. T.
anses ha ådragit sig ohelsa under sina
täta utflygter för att gifva gästroller i
franska landsortsstäder samt i Belgien,
men ville icke upphöra dermed, emedan
han ständigt mottogs på det mest
hänförande sätt. Han hoppades kunna spela
Tiberius af Joseph Chénier, men afled
den 19 oktober 1826 innan stycket
kommit till uppförande. Han var också
författare och hade 1815 utgifvit "Reflexions
sur Lekain et sur Part théåtral", af
hvilket en ny upplaga kom ut 1875. — Hans
hustru, Charlotte T al ma, född
Van-Taove i Haag 1771, var en bland den
franska scenens förnämsta skådespelerskor i
början af detta århundrade, men drog sig
redan 1811 tillbaka och lefde sedan i
många år i Paris, der hon afled 1860.
Hon har skrifvit "Etudes sur Tärt
theatrar, som kom ut 1835.
Tamberliz, Enrico, italiensk
operasångare, föddes i Rom 1820. Fadren var
embetsmän och bestämde sonen för den
juridiska banan, för hvilket ändamål
denne sändes till Bologna för att der
studera. Emellertid segrade hans kallelse
för teatern. Han beträdde scenen först i
Neapel, sedan i Lissabon, Madrid,
Barcelona, Paris, London, S:t Petersburg m.
fl. städer och jemväl Nord- och Sydame-1
rika. Öfverallt väckte han uppmärksamhet
icke allenast med sin utmärkta tenorröst
utan äfven med sin framstående
skådespelareskicklighet. Särskildt i S:t Petersburg
gestaltade sig hans uppträdande till
formliga triumfer. 1867 flyttade han till
Madrid, der han slog sig ner som
sånglärare. ,
Tamburini, Anton, italiensk
operasångare, en af sin tids mest betydande bas-J
sister, föddes 1800 i Eaenza, der fadren, |
Pasquale Tamburini lefde som
musiklärare. Han gaf sonen undervisning i att
blåsa på horn, men upphörde dock
dermed, när han märkte att det var för
ansträngande för gossen att behandla detta
instrument. Han gaf nu hans
musikaliska utbildning en annan riktning, i det
han anförtrodde honom åt kapellmästar
Aldobrando Rossi, som gaf honom
undervisning i sång. Tolf år gammal begynte
han att sjunga med i operakören i Ancona.
Tack vare sin snabba uppfattningsförmåga
kunde han draga mycket nytta af denna
sin första "operasejour", genom att åhöra
de framstående operasångarne i deras
soloföredrag. Sedan hans kontraalt
förvandlats till en sonor bas, och sedan han
under någon tid äfven hade medverkat
i kyrkomusiken, lemnade han
fädernehemmet och lät engagera sig af en
operadirektör i Bologna. Hans första
uppträdande egde rum i Generalis opera "La
comtessa di Col-Erbosi" i den lilla staden
Cento. Hans första tourné utsträckte
sig till Mirandola, Coreggio och Bologna.
Härefter erhöll han ett förmånligare
en-gagement i Piacenza i och för
karnevalen 1819. Här utmärkte han sig så i
operorna "Cenerentola", "Gli Assasini" m. fl.,
att han engagerades vid Theater Nuovo
i Neapel. Den färd han härefter företog
genom Italiens städer gestaltade sig till
ett formligt triumftåg. 1 Milano gifte
han sig 1822 med den sköna sångerskan
I Marietta Gioja. I Venedig väckte han
I furore vid en hofkonsert, som äfven
bevi-I stades af Rossini. Från 1832 var han i
omkr. tio år Pariserpublikens gunstling.
Denna tid var den mest glänsande period
i hans lif. Värdigt försvarade han här
sin plats vid sidan om Rubini och
Labla-che, sångerskorna Persiani, Grisi och
Viardot. I början af 1840-talet återvände
han till Italien. Ehuru hans rykte nu
hade öfverskridit sitt zenith, sjöng han
ännu i Lucca och Sinegagiia, 1852 i S:t
Petersburg och Moskwa, och ännu
sednare i London. Han besökte derpå
Holland och, 1854, ännu en gång Paris och
uppträdde i London för sista gången på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
