Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tammelin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
delsefulla i hans foredrag förskaffade
honom lika entusiastiska beundrare som
bittra motståndare. Efter framgångsrika
konsértresor slog han sig slutligen ned
i Berlin 1866. Här grundade han
akademien för det högre pianospelet, der han
ock hade tillfälle att ådagalägga sin stora
skicklighet som lärare. Han fortfor att
låta höra sig å konserter och uppträdde
i Stockholm på försommaren 1866, —
"expositionsåret", då hela hufvudstaden
hvimlade af folk — med sex konserter i Dela
Croix’ salon. Han dog i Leipzig 1871.
Han bearbetade för piano flere af
Wagners operor, bl. a. "Mästersångarne.»
Äfven bör antecknas hans edition af
dementis Gradus Parnassum. Gift med
Seraphine V. Vrabely, en framstående
pianist, elev af Dreyschock. Efter makens
död inrättade hon ett musikinstitut i Pest.
Tautardini, Antonio, italiensk
bildhuggare. Född i Milano 1829, son af
en jernhandlare, som ville tvinga
honom in på sin näring, flydde j^nglingen
och kom, efter åtskilliga äfventyr, till
Turin, der han lyckades få plats hos
en bildhuggare. Tjugotre år gammal —
eller år 1852 — väckte han allmän
uppmärksamhet vid sig vid en utställning i
födelsestaden, derå han exponerade en
Kain-staty. Ett ovanligt stort antal bilder
och grupper i marmor och brons har
sedan stadgat hans anseende såsom en af
samtidens förnämste skulptörer. Hans
mest bekanta arbete är
Cavour-monumentet i Milano, för hvilket han 1864 erhöll det
utsatta statspriset af 100,000 lire
(monumentet aftäcktes följande året). Älven vid
de stora konstutställningarna i Berlin 1866
och i Wien 1873 har han tagit höga pris.
Med sann ideal uppfattning förenas i hans i
arbeten formens renhet och en fulländad
teknik med hänsyn till marmorns
behandling. Han är för närvarande bosatt i
Milano som professor vid dervarande
konstakademi. — En frände till honom var
den 22:årige, mycket lofvande italienske
bildhuggaren Caj o Tautardini, hvilken i
Augusti 1864 i följd af olycklig kärlek
krossade sitt hufvud med en pistolkula
ljust som han var sysselsatt med
fulländande af sin älskades porträttbyst.
Tedesco, Ignaz Amadeus, tysk pianist,
född i Prag 1807. Första undervisningen
i piano erhöll han af fadren, studerade
derefter för kapellmästar Triebensee och
med så god framgång, att han redan vid
tolf års ålder kunde låta höra sig
offentligt. I Paris tog han lektioner i piano
och komposition för Tomascheck. 1835
gjorde han en andra resa till Wien och
spelade äfven med bifall i Leipzig i
Ge-wandhaus. Hans senare framgångsrika
konserttournéér omfattade
hufvudsakligen södra Eyssland. En längre tid bodde
han i Odessa och gaf pianoundervisning.
Sedan uppehöll han sig i Hamburg och
London. Hans pianospel kännetecknades
af en särdeles fin och smidig touche.
Han har komponerat en pianokonsert
samt åtskilliga salongstycken (capriccios,
I variationer, nocturner m. m.) för piano.
Tegnér, Hans Kristian Harald,
talangfull dansk illustratör, son af en
litograf och född i Köpenhamn den 30
november 1853. Som yngling besökte han
konstakademien i Köpenhamn, utan att
dock få afgångsbetyg; vid de årliga
utställningarna har han blott en enda gång
deltagit med några teckningar till
Andersens äventyr "Svinedrengen". Tegnérs
förnämsta arbete äro de ypperligt
komponerade och dugtigt tecknade
illustrationerna till praktupplagan af Holbergs
komedier.
Teleki v. Szék, Blanca, ungersk
målarinna. Född dotter af grefve Imre
Teleki af Szék-grenen 1806, erhöll hon en
utomordentligt vårdad uppfostran, och ej
minst utvecklades genom skickliga lärare
hennes konstnärliga begåfning. Hennes
taflor hafva mestadels stannat inom de
högre ungerska adelskretsarne, der de nu
betraktas såsom heliga minuen af ej blott
en framstående konstnärinna, utan ock af
en martyr för sin patriotism. Till
uppeldandet af frihetskriget 1848 hade
nämligen grefvinnan Blanca, som äfven besatt
en ovanligt god penna, väsentligt bidragit
genom en mängd politiska tidningsartik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
