Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trebelli (egentligen Gillebert), Zelia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
Trebe1li,< (egentligen Gillebert) Zelia
fransk operasångerska, föddes i Paris 1840.
Föräldrarne voro af tysk börd. Redan
mycket tidigt röjde hon en betydande
musikalisk begåfning som äfven erhöll en
motsvarande utveckling. Hon spelade
piano under en berömd mästares ledning,
och var redan en utmärkt virtuos på
detta instrument, då hon till följd af sin
lärares råd* egnade sig åt sångkonsten.
Hon erhöll till lärare den berömde
War-tel, från hvilken så mången storhet förut
gått ut. Vid 21 års ålder debuterade
hon på Teatre Beale i Madrid och begaf
sig derefter på konstresor i Tyskland och
Holland 1860—61, öfverallt
vinnandefram-gång och rykte, men framförallt en
hastigt stigände utbildning af sina stora
musikaliska och dramatiska gåfvor. I
London omtaltes redan en ung m:elle
Gillebert, som under sitt nom de guerre
Trebelli gjort lycka på kontinenten, och
mr Mapleson, den nitiske direktören för
Her Majestys Theatre underlät icke att j
rikta sitt falköga på den unga stjernan. I
År 1862 debuterade m:elle Trebelli i Lon-1
don som Bosina i "Barberaren" med
afgjord framgång och intog genast en
framstående ställning. Hennes Azucena
betecknades såsom en konstnärsskapelse
vittnande om en öfverlägsen talang,
hvartill utan tvifvel bidrog äfven den stora j
mångsidigheten i hennes talang. Året
derpå lemnade Maria Alboni (grefvinnan
Pepoli) scenen. M:elle Trebelli intog ge- j
nast hennes plats och helsades med den i
ärofulla titeln "Albonis legitima
efterträ-darinna." Från dennastund blef T. en
europeisk celebritet af första ordningen. Också
är hennes repertoar ovanligt vidsträckt.
Under en säsong å Her Majestys opera
i London återgaf hon följande partier:
Frederique (Mignon), Neris (Medea),
Sie-bel (Faust), Nancy, Ulrika, Orsini, Urbano,
Cherubino,Maddalena, Zerlinaoch Arsace,
under det hon samtidigt uppträdde i "Il
Barbiere", "GuglielmoTelJVAbouHassa",
"Il Fluto Magico", "Dinorah", "Un ballo in
maskera", "Il Matrimonio segréto",
’"Oberon", "Linda" och många andra operor. |
1 september 1875 ledsagades hon af
Conrad Behrens till Stockholm. Hon
uppträdde först på fyra konserter, sedan som,
Nancy i "Martha" och som Cherubin i
"Figaros bröllop", inalles
sjusceniskaupp-trädanden, alla mottagna med lifligt bifall.
Året derpå, d. 20 mars, återkom
hon-hit och uppträdde nu, utom i de
förutnämda, i "Hugenotterna" som pagen*
Urbain och i "Trubaduren" som Azucena»
hvilken i hennes händer blef en
skapelse-af storartad dramatisk verkan. De åtta*
gånger hon nu uppträdde följdes med
ännu mera bifall än förra gången. Ty
både hennes Nancy och hennes begge
pager, gingo icke alldeles fria från en viss
konventionel hållning, å ena sidan parad,
med en understundom för våra
förhållanden nästan väl otvungen abandon. "I
"Trubaduren" var det helt annat der
framstod den eldiga
hatfalla,hämdlystnaziguenerskan som en helgjuten karakter,
understödd som den var af en stämma hvars
fyllighet, styrka och glöd gåfvo den ratta
förklaringen, den ratta färgen åt denna
passionerade italienska musik."
D. 10 jan. 1877 började T. sitt tredje
gast-spel i Stockholm, hvilket nu under
ständigt-ihållande bifall utsträcktes till icke
mindre än 18 representationer, under hvilka
hon uppträdde i de nya rolerna Bosina
i "Barberaren" och Zerlina i "Don Juan".
Det var egentligen vid sitt fjerde
gästspel, hvilket började d. 9 jan. 1878, som*
T. lade några friska lagrar till dem
honredan förut förvärfvat sig hos den
svenska publiken och det var med dessa nya
partier, Maffio Orsini i "Lucrezia
Borg-hia", Leonora i operan med samma
namn-och framför allt Fide3 i "Profeten",
obestridligen en af hennes allra yppersta
sceniska skapelser. "Här stod den firade
sångerskan på höjden af sin konst
både-som sångerska och skådespelerska. Hår
kulminerade också det hittills allt mera
stegrade bifallet för att sedermera icke
uppnå den höjd, dit det nu hade vuxit.
T:s sätt att återgifva den stora scenen i
"Profetens* fjerde akt var något så
öfverväldigande i lyrisk kraft och drama-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
