Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tua, Teresina
- Tuczck-Herrenburg, Leopoldina
- Tulou, Jean Louis
- Tuxen, Lauritz Regner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af naturen är rikt begåfvad såsom en
känd Göteborgswitzare välmenande skref:
”Förtrollerska, utaf försynen du
Af snillegåfvor undfått sju för tu,
Och derföre du gerna kan en sjua
Som konstnärinna skrifva för en Tua ...”
Tuczck-Herrenburg, Leopoldina,
österrikisk operasångerska, föddes i Wien
1824. Hennes fader, Franz T., var
musiklärare. Sin första musikundervisning
erhöll hon vid konservatoriet i sin
födelsestad, i Josephine Frölichs klass. Hon
gjorde de snabbaste framsteg och vann
redan vid 15 års ålder anställning vid
Kärnthner-Thor-teatern, der hon
debuterade i en opera af Weigl, ”Näktergal och
korp.” Hennes fortsatta sångstudier
leddes af Mozatti, Gentiluomo och Curzi.
1841 gasterade hon vid Berlinoperan.
Här vann hon en glänsande framgång
och blef fast anstäld vid denna scen. Här
stannade hon ända till 1861, då hon sjöng
sitt farväl som Susanna i ”Figaros
bröllop.” Leopoldine T. var så att säga en
af Berlineroperans stödjepelare. Hon
tillhörde nemligen denna sällsynta klass
af sångerskor som, tack vare de
grundligaste studier, lämpade sig för de mest
olikartade uppgifter. Dertill kom en
särdeles välljudande stämma, och jovialiskt
tillvinnande temperament samt en
smakfull, väl genomtänkt och afvägd
dramatisk framställningsförmåga. Vid
inträffade sjukdomsfall hos någon af
kamraterna, var hon alltid färdig att inträda
i stället. Hennes egentliga fack var
koloraturen. Annars omfattade hennes
repertoar hela operans soprangebiet: från
Anna i ”Friskytten” upp till Donna Anna
i ”Don Juan”. En af hennes mest
glänsande prestationer var Fru Ström i
”Lustiga fruarna”, som Nicolai sjelf skrifvit
för henne.
Tulou, Jean Louis, fransk flöjtist,
föddes i Paris 1786. Fadern, Jean
Pierre, var fagottist och lärare vid
konservatoriet samt orkesterspelare. Sonen
utbildades i flöjtblåsning under Wunderlichs
ledning vid Pariserkonservatoriet. Han
gjorde de snabbaste framsteg, tack vare
sin begåfning och flit och eröfrade redan
vid femton års ålder första priset. Det
dröjde icke länge, förrän han blef en af
Frankrikes förnämste flöjtister. 1804 blef
han förste flöjtist vid italienska operan i
Paris och 1813 intog han sin lärares,
Wunderlichs plats i Stora operans
kapell. Emellertid hade han med sådant
intresse börjat hängifva sig åt
målarkonsten, att han var nära att lägga musiken
å sido. Drouet uppträdde nu som hans
konkurrent. Detta sporrade honom att
ånyo gripa sig musiken an. Han var åter
den oöfverträfflige flöjtisten, som
entusiasmerade sin publik. Särskildt hade han
i Lebruns opera ”Le Rossignol”
(Näktergalen) tillfälle att glänsa med sitt
utmärkta föredrag. I en konsert, der
Catalani sjöng, blåste han på en sprucken
flöjt, hvilket han först i sista stunden
märkte. Detta hindrade dock icke att
han tog sitt auditorium med storm.
Drouet var nu slagen ur brädet och gaf sig
öfver till England. Efter restaurationen
måste T. på grund af sina folkliga
tänkesätt lemna sin plats vid det nybildade
kungl. kapellet, så ock lärareposten vid
konservatoriet, som man gaf åt hans
obetydlige efterföljare i kapellet. År 1826
blef han emellertid återkallad till
konservatoriet och sednare äfven till kapellet.
Trettio år derefter nedlade han begge
dessa befattningar. Han dog 1865 i
Nantes, dit han under de sista åren dragit
sig tillbaka. Han var en afgjord
motståndare mot den nya Böhmflöjten och
tillverkade vid sin instrumentfabrik
endast flöjter af den gamla instruktionen.
Han har skrifvit en mängd, mycket
anlitade kompositioner för sitt instrument,
uppgående till ett antal af mer än ett
hundrade. Många af dem äro skrifna för
undervisningen vid konservatoriet.
Tuxen, Lauritz Reguer, dansk
historie-porträtt- och marinmålare, föddes i
Köpenhamn den 9 december 1853 och fick
1872 afgångsbetyg från akademien, som
han hade besökt sedan sitt 14:de år. Den
första vägledning att bruka penseln i det
fria fick han af Holger Drachmann;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0609.html
