Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ugalde, Delphine - Ulff, Gurli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tamburini. Efter att ha uppträdt på några
smärre pariserscener debuterade hon
1848 på Opéra-Comique i "Svarta
Dominon" och "Ambassadrisen" med afgjord
framgång. Sedan tillhörde hon någon
tid Varieté- och Théâtre-Lyrique,
öfvergick åter till Opéra-Comique, hvarpå
hon visade sig på Porte-Saint-Martin-teatern.
Jemte sin man, hr Varcollier,
öfvertog hon ledningen af Bouffes-Parisiennes
under ett halft års tid. Sedan dess
i slutet af 1860-talet, lät hon icke vidare
mycket tala om sig. Hon egde en
präktig stämma, som dock snart förlorade
en del af sin glans. Hennes föredrag
var varmt och musikaliskt och egde en
viss bredd i stilen.
Ulff, Gurli, svensk skådespelerska, född
Åberg i Stockholm den 14 sept. 1843;
elev vid kungl, teatern 1858; väckte
tidigt uppseende för icke ringa scenisk
begåfning, i synnerhet inom området af
det raska och hurtiga, i förening med
hvad för öfrigt utmärker subrettfacket,
der hon sannolikt kunnat utbildas till
en svensk Augustine Brohan, om våra
teaterförhållanden sådant medgifvit. Det
var dock icke just det området som
företrädesvis anvisades åt den unga vackra
eleven, men det var många andra,
likgiltigt hvilka, tyckes det, blott att hennes
ovanliga fägring kunde få göra sig
gällande. Yid sjutton år spelade hon, efter
blott några timmars inöfning, Berthe i
"Benvenuto Cellini", hvilken roli genom
den ordinarie innehafvarinnans plötsliga
sjukdomsfall lemnats ledig. Gurli Åberg
vann åskådarnes bifall, åtminstone deras
välvilliga öfverseende, och ett fullt *hus
var räddadt åt kungl, teatern, på samma
gång som den unga eleven genom denna
lyckliga tilldragelse kände sina krafter
växa. Såsom skådespelerska vid den
kungl, scenen anstäldes hon 1862, och
hon som förut bland mycket annat
elevarbete spelat Preciosa och dylikt, fick
nu återgifva Lycisca i "Fäktaren från
Ravenna" samt Virgilia i "Coriolanus", i
hvilka roller den qvinliga skönheten väl
är mycket bestämmande till framgången,
men der ock fordras en viss grad af
konstnärskap, som den unga skådespelerskan
verkligen visade sig ega. Att
hon samvetsgrant arbetade, kunde
teatervännen lätt finna, äfven om resultatet
af det arbetet icke alltid var fullt
tillfredsställande. Hon vann mycket bifall
i titelrollen i "Jungfrun af Orleans", men
detta framkallades kanske mer af den
bländande yttre företeelsen — en så skön
Johanna i det Schillerska skådespelet
har väl knapt någon annan teater haft
— än af det egentliga konstnärskapet,
så aktningsvärdt hon än sökt att
utveckla det. Onekligt är, att samma
skådespelerskas Richelieu i "Richelieus
första vapenbragd" var af betydligt större
konstvärde, otvifvelaktigt derför att den
uppgiften öfverensstämde långt mera med
det älskvärdt käcka i skådespelerskans
egen natur. Den hurtighet och ungdomliga
skalkaktighet som der yttrade sig
voro oemotståndliga just för att de voro
så äkta. Men Gurli Åberg ville framåt,
och då hon tyckte att detta icke gick så
lätt vid den kungl, scenen, der en god
instruktör saknades, lemnade hon den
1868 och tog anställning vid den af L.
Josephson och F. Ahlgrensson då
upprättade "Mindre teatern", der hon redan
kort derefter gjorde mycken lycka i
Jolins "Min hustru vill ha roligt." Det
var något annat än Jungfrun af Orleans
och de andra storståtliga figurerna, i
hvilka hon uppträdt på den kungl, scenen,
något "lägre", skulle mången tycka, men
onekligen mer öfverensstämmande med
skådespelerskans naturliga begåfning och
hufvudsakliga riktning samt i sjelfva
verket ingalunda sämre, då det lemnade
tillfälle att göra den begåfningen
fruktbärande. Hon utförde på samma scen
ett par andra roller med mycken
framgång, men lemnade den dock rätt snart
för att uppträda i Göteborg och
Kristiania, på hvilka ställen hon gjorde mycken
lycka. I synnerhet i Kristiania vann hon
storartadt bifall. På varen 1870 reste
hon till Paris och studerade fransk konst.
Efter ett halft års vistande i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
