Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner, 3. Gotthard Adolf - Werner, 4. Karl Friedrich Heinrich - Westberg, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifter i denna riktning ytterst sällan fal-1
lit på Werners lott, och hans tekniska
skicklighet är heller ej så stor som
behöfdes för att häfda en uppfattning’, så
främmande för vår tid. I flera af hans
bilder har denna brist på underlag varit
så påtaglig att intrycket af taflan blifvit
pinsamt eller löjligt. I sina bästa alster I
deremot har Werner visat ett särdeles
originelt skaplynne, som kunde gjort
honom till en framstående konstnär, hade
han kunnat göra hvad han velat
Werner föddes 1837. Han var elev vid
konstakademien i Stockholm, vistades
sedan länge utomlands, företrädesvis i
Italien,, studerande medeltidsmästarne,
prera-faeliterne och prefiesoleiterna. Bland hans
äldre och mest anslående verk är
"Vikingar som gå till dopet" — af hans nyare
taflor märkas historiemålningen "Biskop
Brask tager afsked af Linköpings
domkyrka". Det bästa han gjort torde likväl
vara de dekorativa målningarna i
Bolinderska huset i Stockholm. Den stora
frisen derstädes, med ämne: "Jernets strid
med guldet", prisas som ett djuptänkt,
genialiskt arbete, som påvisar konstnärens
bästa egenskaper. Till Haga kyrka i
Göteborg målade han de fyra evangelisterna,
fyra nischbilder i italiensk medeltidsstil.
De altartaflor, han sedan utstält, torde
knappast motsvara sitt ändamål, — den
sista af dem, "Kristi uppståndelse", som
visades på konstutställningen i Göteborg
1881, blef till en ofrivillig karrikatyr.
Bristen på naturstudier framträder skarpt
äfven i Werners många genrebilder,
flertalet med ämnen från Italien, samt i hans
"Skogsfrun som fäller sitt hår", det sista
arbete han utstälde i Sverige, innan han
— i början af 1880-talet lemnade detta
land. Han bodde ett par år i Firenze och
for sedan till Egypten, der han, då detta
skrifves, uppehåller sig i Alexandria.
4) Karl Friedrich Heinrich, tysk
akvarellmålare af stort rykte, särskildt
känd genom sina egyptiska bilder, föddes
i Weimar 1808, studerade i Leipzig och
i Munchen. Han tecknade landskap och
arkitekturbilder såväl i Tyskland som i
Italien. I det sistnämda landet stannade
han i 20 år och skapade sig ett namn som
framstående akvarellist. Efter besök i
England och Spanien uppehöll han sig
någon tid i Orienten, i Egypten och
Grekland.
Werner är en af de mest produktive
målare vår tid eger. Hans studier och
skizzer äro otaliga och de akvareller, han
med omsorg utfört efter på stället gjorda
utkast, uppgå till ett ofantligt antal. Bland
nutidens akvarellmålare innehar Werner
ett af de högst skattade namnen. Hans
kolorit utmärker sig genom sin finhet,
och han förstår att nå en stor verkan utan
att skärpa fárgmotsättningarne. Werners
akvarellplanschverk "Nilbilder" visar
vackra profstycken på hans konst. Bland
hans taflor märkas: Bazar i Kairo,
Juvelförsäljare i Kairo, Jordan i närheten af
Jericho, Isistemplet i Thebe, Interiör från
en kjTka i Frankfurt am Main. En serie
målningar af Karl Werner var för några
år sedan utstäld i Stockholm på
föreningen för nordisk konst.
Werner är professor i Leipzig. Bland
hans elever är Ludvig Passini den mest
kände. Grefve Georg von Rosen har en
tid åtnjutit hans undervisning i
akvarellmåleri.
Westberg, Henrik, operasångare,
föddes i Stockholm d. 20 nov. 1848. Efter
att i Paris studerat sångkonsten för
framstående lärare (bl. a. Roger), erhöll W.
engagement vid operascenen i Stockholm
d 1 sept. 1875, sedan han den föregående
vintersäsongen uppträdt som gäst å Mindre
teatern derstädes. A Stora teatern
uppträdde W. som Alfredo i "Traviata" (på
italienska och svenska), Alma vi va i
"Barberaren", JSTonurredin i "Lalla Roukh",
Vilhelm Meister i "Mignon", Fenton i
"Muntra fruarna", Nemorino i
"Kärleksdrycken", Tamino i "Trollflöjten" samt
Don Octavio i "Don Juan". W. uppsade
sitt engagement vid operascenen i slutet
af mars 1877 och reste åter till Paris, der
han instuderade flere roler på italienska
språket. På våren 1878 reste han till
London, der han uppträdde å flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
