Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åhlander, Thecla Ottilia - Åhman, Marie Pauline, f. Landby - Åkerhjelm, Julie Mathilda, se Berwald - Ås, Ingeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställandet af äldre fruntimmer och torde
vara den enda af senaste tidens svenska
skådespelerskor samt en af de få i alla
tider som i full ungdomsblomstring haft
mod att på scenen offra de fördelar som
denna blomstringstid skänker
skådespelerskan och utrusta sig med
ålderdomens kännetecken, göra sig gammal, ful
och ofta motbjudande i sitt yttre för att
skapa en karaktär, som kan vara af stor
verkan. I vanligaste fall är det för den
unga skådespelerskan motbjudande att
dölja ungdom och behag, som ofta i
främsta rummet utgöra föremål för
publikens beundran. Thecla Åhlander
tvekade dock icke och väntade ej till dess
åren åtminstone närmat henne till genren
af gamla qvinnor, utan spelade sin
markisinna Montefiore. med lust och lif,
liksom hon något senare skapat den ena
efter den andra gamla komiska damen,
åt hvilken man skrattat så gerna eller
åt hvilken man egnat den kärleksfulla
aktning som tillkommer en god äldre
qvinna. Så öfvertog hon också samt I
Mållas roll i "Mellan bjudningarna" och |
utförde den på ett sätt som fullständigt
motsvarade den älskvärda gumma
hvilken författaren tecknat samt gjorde det
oaktadt en äldre, mycket framstående
skådespelerska förut uppträdt i samma
roll. En bland Thecla Åhlanders bästa
sceniska skapelser är onekligen madam
Eask i "Ensam", hvaruti hon gifvit en
lika sann som gripande framställning af
den simpla stackars hjelphustrun. Ett
sådant spel vittnar om betydande
konstnärskap. Men midt ibland sina roller af
gamla fruntimmer af olika klasser och
karaktärer har denna skådespelerska då
och då med icke ringa framgång
återgifvit en yngre, älskvärd qvinna, t. ex.
fröken Holst i "Sista hvarfvet". På det
området har hon dock aldrig länge
stannat. Från baronessan de Belle-Chasse i
"Bichelieus första vapenbragd" till fru
Gundermann i "Stora klockan" har hon
fört åskådarne än hit än dit på det
komiska området, icke alltid kanske
ålderstigen, men alltid utmärkt komisk,
såsom i Anes, pigans, roll i "Geografi
och-kärlek", ett litet mästerverk i scenisk
framställning. Ett annat mycket
fint-konstnärligt arbete är hennes
Clemen-fcine, den afundsjuka och giriga frun r
"Onkelns testamente".
Åhman, Marie Pauline, f. Landby,
harpist, föddes i Stockholm 1812. Bedan,
som ung flicka inhemtade hon de första
grunderna i harpspelet. Åren 1830—35
hade hon tillfälle att vidare utbilda sig för
den framstående harpisten A. E. Pratté (se
d. o.). Hon anstäldes som harpist i
hofkapellet 1850, hvilken plats hon’nitiskt»
och pligttroget skötte till 1881, då hon
afgick med pension. Anstäld som t. f.
lärarinna vid nybildade harp-klassen vid
musikkonservatoriet 1871. Såväl å nämda
post som enskildt har hon utbildat
mångaelever, bland andra hr O. O. Lundin,
sedermera harpist i hofkapellet, för
närvarande anstäld som första harpist vid
operan i Bordeaux, vidare fröken Mina
I Giinther m. fl. Fru Å. var det första.
j svenska fruntimmer som offentligt exe^
qverat harpa. Hon har vid flerfaldiga
tillfällen låtit höra sig offentligt, såväl
vid egna konserter som vid andra
tillfällen.
Åkerhjelm, Julie Mathilda, se
Berwald.
Ås, Ingeborg, norsk
operasångerska-Hon öfverflyttade på 70-talet till
Stockholm. Efter idkade sångstudier för
Fredrika Stenhammar debuterade hon å k.
teatern i december 1879 som Leonora f
operan af samma namn, med den
framgång att hon från och med ingången af
följande år erhöll fast engagement. Derpå
uppträdde hon som Amneris i "A’ida"\
och Ortrud i "Lohengrin". Hennes om.
fångsrika altstämma,* som isynnerhet
utmärkte sig i de starka och fylliga låga
tonerna jemte en redan vid de första
stegen på tiljorna framträdande afgjord
dramatisk begåfning, gjorde sig än mer
gällande i de roler hon sedermera
återgaf, den gamla trollpackan Simone i
Delibes’ då nyuppsatta opera "Jean frårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
