Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Medeltiden - Den medeltida odlingens blomstring. Klerkernas litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
lärarna, mellan nominalister och realister om de allmänna
begreppens väsen o. s. v. ådagalade faran av att över huvud tillåta ett
vetenskapligt studium. Enstaka djärva andar syntes redan hylla
den fria forskningens grundsats. Vid sidan av den främste ortodoxe
läraren på 1100-talet, PETRUS LOMBARDUS, verkade i Paris PIERRE
ABELARD (1074—1142), en av medeltidens intressantaste
personligheter. Mest känd har han kanske blivit genom sin kärlek till
Heloïse; de bevarade breven och det olyckliga slutet på deras
förbindelse ha i förening gett dem en plats bland raden av de
klassiska älskande. Men Abelard är därtill en nästan modern människa,
som genombryter formalismen och såtter det inre före det yttre, en
självständig tänkare, för vilken tvivlet i och för sig inte är något
förfärande utan tvärtom vägen till sanningen. Kristendomen är för
honom visserligen en avslutning, men inom den är däår utveckling.
Att Abelard fick somliga av sina satser offentligen fördömda, är
ganska självklart; skeptiker som han var, drog han sig för att bliva
martyr för sin lära, och hans motståndare med mystikern
Bernhard av Clairvaux i spetsen visste att göra honom jämförelsevis
oskadlig.
Bredvid skolastiken blomstrade alltjämt mysticismen. Det är
naturligtvis rätt att hålla de båda riktningarna åtskils, men här
som annars i slika fall bör man ihågkomma att hos individerna
båda kunde gå samman, och att först båda tillsammans giva
kyrkolärans innehåll i dess helhet.
På 1200-talet faller skolastikens glansperiod; medan den
föregående tiden hållit sig till neoplatonikernas skrifter, lärde man nu
bättre känna Aristoteles’ verk, tack vare de arabiska filosoferna,
som bragte dem till Spanien, varifrån de så kommo till Frankrike.
Kyrkan förbjöd först denna hedniska filosofi, men gav efter hand
med sig, och för övrigt befanns den inte så farlig. Den spekulativa,
abstrakta riktningen inom forskningen nöjde sig med att begagna
den aristoteliska logiken och dialektiken för sina formella behov
och sköt obekymrat åt sidan hela den empiriska delen. Knappt
någon har anknutit härtill mer än den märklige engelska munken
RoGER BACON, vilken också på grund av sina naturvetenskapliga
kunskaper och experiment av samtiden ansågs som trollkarl.
Annars studerades också naturvetenskapen i böckerna, och
ingalunda alltid uti så goda auktoriteter som Aristoteles och Plinius.
De två stora ortodoxa skolastikerna på 1200-talet äro de båda
dominikanermunkarna tysken ALBERTUS MAGNUS och italienaren
THOMAS AB AQUINO; den sistnämndes Summa år medeltidens teo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
