Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Medeltiden - Den provençalska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den provençalska litteraturen.
Det provençalska språket är inte en dialekt av
franskan, utan en självständig utbildning ur latinet. Dess
område är ganska stort ännu i våra dagar, då det talas
av nio millioner människor, men var än större under medeltiden, då
det omfattade hela södra Frankrike. Detta landområde, delat i flera
stater, undergick skiftande öden, men bestod nästan hela
medeltiden igenom under egna eller främmande furstar såsom en från
norden politiskt skild del.
Folkets lynne och kultur voro ock helt olika. Här hade
redan under längst förflutna dagar grekerna haft kolonier, främst
det nuvarande Marseille, här hade därefter romarne härskat i
århundraden och lyckats göra sin odling hemmastadd. Medan
frankerna sedan uppräåttade sitt välde i norden och gav det sin prägel,
blevo germanerna här nere snart fullständigt romaniserade.
Motsatsen framträder i ett yttrande från 1100-talet, däri det heter:
»Fransmännen ha en stolt blick, ett hårdt sinne, en hand som är
snar att gripa till vapen, stor slösaktighet och föga håg att förvärva.
Provençalerna äro så olika dem, som en höna är olik en anka, i
seder, mod, dräkt, levnadssätt, genom sin sparsamhet, sin
noggrannhet och sin arbetsamhet; men sanningen att säga, äro de ej
så krigiska.» (Man finner lätt, vilka mest likna de nutida
fransmännenl)
Feodalismen med sin krigiska anda fann här ingen fruktbar
jordmån. Den adel, som hår uppbär den andliga odlingen, sitter
ej på avskilda borgar, utan lever i städerna, och har inte en
nordisktgermansk utan en sydländsk karaktär; den blir inte en militärisk
hird kring härskaren, utan en förfinad societet, som med utvecklad
smak njuter den lyx, det soliga och yppiga landet bjuder, och som
förbindelserna med orienten skänka i ökat mått. Jämväl andligen
ha araberna här gett mycket; utan tvivel var det inflytandet från
Kulturen i
Provence.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
