Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Medeltiden - Romans bretons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
slutsats av vikt kan dragas, är det att sagan om Tristan väsentligen
skapats av en stor skald; att i folksagornas historia man allt mindre
får tro på generationers instinktiva samarbete, på anonyma
berättarekedjors omedvetna insats, men allt mer på ett antal skapande
författares beräknande, individuella verk; och denna åsikt, mindre
poetisk och romantisk än den andra, är måhända sannare.» — Äro
dessa Bédiers ord riktiga, så skulle man kunna säga, att varje saga
som blivit allmänt omtyckt och berömd, haft sin Homeros, som
först av de förvirrade motiven skapat den konstnärliga helheten.
Tristan och Isolde hava, sedan dessa gamla dikter framdragits
ur glömskan och framför allt sedan Wagner av dem inspirerats till
sin berömda opera, tagit sin plats bland de klassiska kärleksparen.
De stå där såsom representanter för sin tid, men kanske också för
Bild ur sagan om Tristan och Isolde.
Efter en elfenbenskam från 14:e årh.
sin stam. »En uppfattning av kärleken sådan den förut icke finnes
hos något folk eller i någon dikt, av den otillåtna kärleken, den
allbehärskande kärleken, den kärlek, som är starkare än äran,
starkare än blodet, starkare än döden, den kärlek, som griper
tvenne varelser mot deras vilja, som rycker dem med mot braottet,
som för dem i olyckan, som leder dem båda tillsammans mot
döden, som skänker dem smärtor och ångest, men också fröjder
och sällhetsrus så ojämförliga och nästan övermänskliga, att deras
historia, då den en gång blivit känd, för evigt strålar på minnets
himmel med en smärtfylld och förtrollande glans, denna
uppfattning har uppstått och tagit kropp hos kelterna i dikten om Tristan
och Isolde, och den utgör en del av deras stams öden.» (Gaston
Paris.)
Vid denna karakteristik är en sak att tillägga: Att några
grunddrag i sagan äro keltiska, det medger även Bédier, som annars
uppvisat en hel rad andra källor för motiven. Men uppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
