Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Renässansen - Frankrike under 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
flitigt odlade sonetten, har sin historiska märklighet även uti det
stora inflytande den övat på grannarnas litteratur; som
fransmännen efterbildat italienarna, så ha engelsmän, tyskar och skandinaver
översatt, bearbetat och efterapat fransmännen till en grad, som
först senare tiders forskare insett. Det är en häpnadsväckande,
myllrande hop konstlyrici, som sekel efter sekel’ sett uppstå, alla
bärande samma släktdrag och alla, direkt och indirekt, ytterst
stammande från en gemensam andlig fader — Petrarca.
En särställning intaga de reformerta författarna, jag
menar ej blott de teologiska och vetenskapliga såsom Calvin,
Petrus Ramus o. a., utan de skönlitterära, vilka utom
antiken fått en annan källa, bibeln. Särskilt i Schweiz försökte man liksom
i Tyskland ersätta de medeltida skådespelen med bibliska dramer;
THÉODORE DE BÈZE skrev sålunda en Tragédie française du sacrifice
d’Abraham (uppförd i Lausanne 1554 av gymnasister), vilken trots de
anspråk titeln kan inge dock står närmast medeltiden i sin episka bredd.
Mera betydelse hade hans bearbetning av Davids salmer, åtminstone för
Tyskland och Norden.
Likaledes år SALLUSTE DU BARTAS’ skapelsedikt, La première
semaine (1579) oss välbekant såsom förebild till Spegels stora dikt —
över huvud blev den mycket läst i de germanska länderna på grund av
sitt ämne — men i sig sjålv år den just inte så märklig, undervisande
och predikande som dess ton är. Därtill kommer att Du Bartas i sina
försök att tillämpa Plejadens språkliga principer visar en betänklig brist
på smak. — En kraftigare natur var AGRIPPE D’AUBIGNÉ (1550—1630),
typen för en fransk hugenott, inte en magister, som de tyska
reformatorerna, utan en soldat, som i sin ungdom varit en galant kavaljer vid
hovet och sen stridt i många bataljer.
På gamla dagar utgav han sina skrifter, men den märkligaste
av dem, Les Tragiques, har tillkommit tidigare; det år en följd
skildringar ur samtidens upprörda liv, givna med stor satirisk kraft och
stundom med ett patos, som synes ingivet av det gamla testamentets
anda.
Reformert
vitterhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
