Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Renässansen - Den spanska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Om sin konst hava flera av de främsta dramatiska
författarna uttalat sig, och därvid särskilt känt
behovet att intaga ställning till de regler, som med de gamles och
italienarnes förenade auktoritet gjorde sig gällande bland de lärda
även i Spanien. Att det var omöjligt att följa dem, därom voro de
praktiska dramaturgerna ense. Över huvud ansågo de knappast
komedien som ett verkligt litterärt alster. Lope säger: »Om jag vill
skriva en komedi, låser jag in reglerna med sex lås, kastar
Terentius och Plautus ut ur min studerkammare, på det de inte må
upphäva något skri (ty till och med i stumma böcker plägar
sanningen ropa högljudt), och skriver så efter deras föredöme, som
lagt sig vinn om folkets bifall; ty då folket betalar stycket, så är
det billigt att till dess förnöjande ge det dumheter.» Detta skämt
kan man gärna ta som allvar, ty ungefär på samma sätt motivera
de andra sitt avvikande från Aristoteles och de moderna estetikerna,
vilkas teoretiska riktighet de ej töras bestrida. En är dock djärvare:
Tirso de Molina, som helt enkelt förklarar, att erfarenheten har
lärt de moderna författarna bättre metoder än de gamle kände, att
enligt alla fördomsfria personers mening den samtida komedien har
sina egna regler, och att just tack vare dem Lope överträffat både
Äskylos och Menander, Seneca och Terentius. Mot regeln om tidens
enhet anför han särskilt, att det ju vore orimligt att inom
tjugufyra timmar hinna från kärlekens begynnelse till bröllopet, eller
»att skildra alla de affekter och händelser, utan vilka kärleken är
ett tomt ord».
Med dessa allmänna anmärkningar måste jag nöja
mig och kan inte ingå på en karakteristik av ens de
främsta dramatikerna; blott några av deras bästa
komedier skall jag här nämna till ledning för eventuella läsare.* Den
nyssnämnde T1IRSoOo DE MoOLINA (0. 1570—1648) var en munk, som
för formens skull använde denna pseudonym för sitt egentliga namn
GABRIEL TELLEZ, men för övrigt inte låt den andliga värdigheten
det ringaste hejda sig vare sig i skildringen av kärleken eller i
skämt med sina ämbetsbröder. Han berömmes såsom den bäste
komikern, och ett godt prov på de vilda förväxlingar, i vilka han
excellerade, finner man i Don Gil de las calzas verdes (med de gröna
byxorna). Såsom bevis på Tirsos förmåga av karaktärsteckning
anföras La prudencia en la mujer (Kvinnornas klokhet) och Marta
la piadosa, vilken sistnämnda av somliga entusiaster till och med
jämställts med Tartuffe, en ren orimlighet, som blott ådagalägger,
Dramatisk teori.
Övriga äldre
dramaturger.
9 På tyska finnas många goda översättningar av Schack, Rapp, Kurz m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
