Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Renässansen - Den spanska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
I samma stil klagar Isabel över sitt öde och i samma stil
bållas ibland även dialogerna, vilka då i sin förkonstling verka som
operatexter. Denna svaghet för tom grannlåtsretorik och
spetsfundigheter gör sig gällande isynnerhet under Calderons ungdom och
ålderdom, jämförelsevis mindre under hans mogna tid, till vilken
Domaren i Zalamea hör.
Ur litteraturhistorisk synpunkt märkligt är El mayor monstruo
los celos (Svartsjukan det största vidundret) med ämne från historien
om tetrarken Herodes’ och Mariamnes kärlek. Då Herodes drar ut
med Antonius i kriget mot Octavianus, ger han befallning, att om
något skulle hända honom. Mariamne skall dödas, ty han kan ej
uthärda tanken, att hon skulle tillhöra någon annan. Detta ämne
har från olika synpunkter behandlats av flere äldre och nyare
dramatici, men här har tyngdpunkten alldeles flyttats, därigenom
att Calderon tillagt ett annat motiv: en astrolog har spått, att
Mariamne skall bringas om livet av världens största vidunder, och
att Herodes med sin dolk skall döda det käraste han äger. Han
söker därför gång på gång bli av med dolken, men det är fåfängt;
en natt, då han ämnar mörda Octavianus, nedstöter han i mörkret
med dolken Mariamne, och sålunda fullbordas spådomen. — Det
är alldeles som det går till i romantikens ödestragedier bortåt två
hundra år senare.
En spådom ger också ett motiv, dock inte det huvudsakligaste,
till Calderons mest berömda stycke, La vida es sueno (Livet en dröm).
På grund av astrologiska tecken har kung Basilios i Polen låtit
inspärra sin son Sigismund i en enslig håla för att förekomma de
olyckor, hans spådda tyranniska regemente skulle medföra. På
försök lössläppes prinsen och sättes att utöva sin makt, varvid han
också mycket riktigt visar sig vild och grym; han blir därför ånyo
fångslad, och man inbillar honom, att hans regering blott varit en
dröm. Befriad genom en folkresning visar Sigismund att han tagit
varning av erfarenheten och behärskar sina lidelser, rådd att
drömmen en gång skall taga slut.
Detta romantiska, verkligt poetiska drama står på övergången
till den grupp, inom vilken Calderon givit det mest egenartade, de
religiösa dramerna, comedias divinas. Hit höra El principe
constante, El magico prodigioso (Den mäktige besvärjaren, behandlar
den oss från Rosvita bekanta Cyprianus-legenden) och La devocion
de la cruz (Vördnad för korset).* Denna sista, som kanske bättre
S De ovannämnda dramerna äro övers. av Th. Hagberg 1870 och K. A. Hagberg
1904. — På danska finnes en rik samling (bl. a. två autos) övers. av A. Richter,
Kbhvn 1880—809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
