Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Renässansen - Klassicismens seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
hetssinne, dess glada esprit. Han tog upp arvet från den gamla
nationella farsen, men han tillägnade sig allt vad han fann passande
från andra besläktade källor, franska, spanska, italienska och
latinska. Molière som hela hans samtid tyckte om det grova
skämtet, och han föll stundom för frestelsen att vådja till publikens
sämre sidor. Men hans verk stå över många andra av de samtida
även i moraliskt hänseende. Något av farsen stannade alltid kvar
uti Molières komedi, men han var å andra sidan alltid betänkt på
att höja även farsen genom skildringar av människor och seder.
Han fyllde denna ram med frukterna av sina iakttagelser; hans
verk ge oss nästan hela det franska samhället: markiserna, de
pretiösa damerna och de litterära snobbarna, de lärda pedanterna
—låäkarna har han outtröttligt begabbat i typer, som då säkerligen
redan voro föråldrade, men som äro ytterst kostliga — borgarne,
själva bönderna, som han inte gör uteslutande löjliga. Han väjde
inte för att taga upp rent aktuella ämnen, att kasta sig in i dagens
liv, dra fram sociala missförhållanden, sätta problemen under debatt;
vi ha i Tartuffe sett det mest slående exemplet. Men över allt
härskar denna festivitas, som hans store lärjunge Holberg så högt
skattade.
Molière begagnade de gamla stående farstyperna, de gnatiga
fäåderna, de förälskade ungdomarna, den förslagne betjänten och
den kvicka pigan, men han nöjde sig inte med dem, och ej
heller med blott allmängiltiga typer, utan genombröt klassicismens
skrankor och skapade i några stora verk individuella,
sammansatta människor. Molière är fadern till den modäårna
karaktärskomedien; ingen annan kan hävda sig bredvid honom, Ben Jonson t. ex.
måste stå tillbaka, ty han har för mycket engelsk tyngd och
engelsk moral. Molière har långt mera smidighet, kvickhet,
godlynthet och behag.
Som Molière behärskar komedien, så behärskar Ra-
16aci000. cine tragedien, båda oändligt höjda över sina samtida
medtävlare.
JEAN RACINE var av en borgerlig jansenistisk familj och fick
sin uppfostran i jansenistiska kollegier. Han bestämdes för den
juridiska banan men hans håg stod till litteraturen, teatern och det
fria livet i deras kretsar. Förgäves sökte bekymrade släktingar
bota honom genom att isolera honom hos en onkel i Languedoc
— hans världsliga böjelser läto inte utrota sig; återkommen till
Paris greps han av en häftig lidelse för en firad aktris av
otvivelaktigt rykte, och mot fåderna i Port Royal visade han uppenbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
