Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken: Sjuttonhundratalet - Nya strömningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gann pmamaman N.
CUIDAINE IAIIEMOmvOmtO
Ur Salomon Gessners Schriften, Zürich 1777.
Nya strömningar.
Då en andlig rörelse nått sin höjdpunkt och dess herravälde
synes starkast, äro de krafter, som skola hejda den och väcka en
ny, redan verksamma, stundom märkbara blott för den lyhörde,
stundom åter i öppet arbete. Stundom kan man till och med
rättare säga, att ett tidevarv får sin karaktär inte av en
huvudtendens, utan av tvenne varandra motsatta. Åtminstone synes det
mig gälla 1700-talet; i litteraturen härskar upplysningen länge så
enväldigt att man lätt förbiser de tecken, som bära vittne om andra
strömningar. Rationalismens århundrade gjorde nog skäl för
namnet, men det blev jämväl sentimentalitetens, och i otrons tidevarv
växte pietismen till en stor andlig kraft.
Den religiösa känslan var levande även under 1700-talet, men
dess karaktär förändrades: 1600-talets typ var den trosvisse Herrens
kämpe, som — vare sig han var högkyrklig eller puritan — stred
för Guds sak emot allt djävulens anhang. Den nya tidens är
mänskovännen, besjälad av broderlighetens anda. Uppbyggelsen blev ej
blott dogmatisk och apologetisk, man lade an på det känslofulla
och tillika på det praktiska. Att över huvud sentimentaliteten —
ordet alltjämt taget i dess ursprungliga, icke förklenande mening —
i mycket hög grad sköt upp ur och först framträdde på det religiösa
området, kan styrkas med bevis — ett par antydningar härom på
andra ställen —, och det psykologiska sammanhanget är ju tydligt;
den religiösa förändringen berodde på ett uppror av den
subjektiva känslan mot den styva uniformerade ortodoxien å ena sidan,
intellektualismen å den andra.
Katolicismen hyste inom sig riktningar, gynnsamma för en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
