Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken: Sjuttonhundratalet - Nya strömningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Att 1700-talet, om man frånser enstaka kättare, i det hela
varit behärskat av den Boileauska estetiken, är en skäligen skev
uppfattning. Inte ens i de kretsar man kunde beteckna som
akademiska, var detta fallet. Under detta sekel underminerades
småningom den pseudoklassiska estetiken, till dess den störtade samman
av sig själv. För de stora arterna på vers, ode, epos, tragedi
kunde den gälla, men det är ju att märka, att den litteratur, som
då verkligen levde, rörde sig i andra former, och för dessa
fann man utrymme bredvid de fastslagna klassiska arterna. *
Romanen och det borgerliga dramat, som begagnade prosan, kunde
sålunda tolereras även av dem, som voro klassiskt ortodoxa, fastän
visserligen såsom mindrevärdiga
litteråra företeelser. Romanen blev
den nya litteraturens egnaste form,
i vilken människoskildringen kunde
få fritt analysera själsrörelserna och
återge stämningarna. Prosan
befriades definitivt från inte blott den
latinska skolstilen, utan ock från
dess arvtagare den akademiska
retoriken. Naturlig frihet, omedelbar
subjektivitet blev lösen här som
annars. — Önskar man kunskap
om den frisinnade, men inte
revolutionära franska estetiken, skall man
gå till MARMONTELS Élements de
litérature, en sammanfattning av de
artiklar han skrev för
encyklopedien**; där gäller ej längre regeln
om enhet i tid och rum, dår röjes en viss känsla för lyriken, där
klandras att den franska stilen av etikettshänsyn råkat i slaveri
under traditionen och blivit fattig på uttryck m. m. — allt saker,
som ingalunda där framställdes för första gången.
Tidigt spörjas ock ansatser till estetiska undersökningar från
nya utgångspunkter; de märkligaste av dessa torde vara J. B. DuBos’
Réflexions critiques sur la poésie et sur la peinture (1719), ett för-
J. F. Marmontel.
Efter C. N. Cochin. Bibl. Nat. Paris.
* Ville man ha större frihet i odet, döpte man om det till kantat, en form, som
användes av J. B. Rousseau och Metastasio.
*28 Hos tyska och nordiska litteraturhistoriker gäller efter Hettner den något äldre
och mer konservative Batteux som målsman för de franska åsikterna, men med orätt.
Han hade mycket litet inflytande i sitt hemland, men blev i original och översättning
känd och uppskattad i Tyskland och Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
