Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken: Sjuttonhundratalet - England 1740-1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
mån burit någon av dess strofer genom livet som en poetisk
amulett. *
Den lyriska väckelsen motsvaras av en förändring i
Estotisk de estetiska åsikterna, som är ytterst märklig. Den främste
av den äldre periodens kritiker, Addison, visade sig
visserligen i sin Cato fullständigt snärjd av pseudoklassicismen, men
röjde uti samtidigt skrivna litterära essays i Spectator en frisinthet,
vilken skulle vara överraskande, om man ej kände engelsmännens
lyckliga brist på konsekvens. Addison uppskattade inte blott Milton
och Shakespeare — det ha engelsmännen praktiskt taget alltid
gjort — men ock en gammal ballad som den berömda Chevy Chase
och jämförde dess skildringskonst med Homeros’ och Vergilius’
Stundom citerade han med vördnad någon pedantisk klassicerande
teoretiker för att kort därpå obekymrat följa sin egen erfarenhet
och sin sunda smak, och som Addison, så gjorde de engelska
klassicisterna över huvud.
Vid århundradets midt blev det annorlunda; nu begynte man,
såsom vi sett, diskutera även själva grundsatserna. Men mer än
dessa teoretiska undersökningar betydde det att själva ingivelsen
hos den nya generationen av skalder till sin anda var utpräglat
historisk. Uti eminent mening är det fallet med den störste,
Gray, som omfattade snart sagt alla områden. I sitt pindariska
ode The progress of poesy skildrar han huru dikten från Grekland
över Italien kommer till England; Shakespeare, Milton och Dryden
besjungas. Till den stora poetiska tiden, till renässansen vände
sig åter blickarna. Thomas Warton utgav 1753 sina Observations
on The Fairy Queen, betonade därvid, huru orimligt det var att
döma äldre skalder efter regler, dem de inte hade någon aning
om, och begynte så en förklaring av de Elisabetska poeterna ur
samtida källor.** Hans bror Josef Warton skrev några år därefter
en Essay on the genius and writings of Pope, där han visserligen till
fullo uppskattade dennes stora förtjänster i sin genre, men på
samma gång fastslog att denna genre ingalunda var den högsta.
»Det sublima och det patetiska äro de förnämsta nerverna i all
äkta poesi... Skapande och glödande inbillning och den allena
9 Dikten är översatt av A. G. Silverstolpe, ej på originaleta versmått, korsvis
rimmade femtaktiga jamber, utan i en antikiserande strof, som ej illa passar till
tonen.
906 Han skrev också den första stora engelska litteraturhistorien, därmed
fullbordande en plan som Gray framkastat. Verket, som utgavs 1774—81 och sedan flera
günger, var ända ned till våra dagar det mest omfattande som fanns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
