Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken: Sjuttonhundratalet - England 1740-1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Macphersons — dock är ett resultat av ett halvt århundrades
föregående ansatser och väckelser.*
Även till romanen sträckte sig verkan av denna smak
för det gamla. År 1762 utgav R. Huxrp (efter ett franskt »Tho gothio
uppslag) Letters on chivalrg and romance, i vilka han
bekämpade åsikten att den »gotiska» tiden varit en barbarisk
tidsålder, och samma år kom den första »gotiska» romanen, Longsword,
troligen författad av TH. LELAND. Märkligare är emellertid en
annan liten historisk novell, som utkom 1764 under titeln: The
castle of Otranto, a gothic story, och som föregavs vara en italiensk
berättelse från 1500-talet av Onuphrio Muralto, översatt av William
Marshall. Man skulle kunna kalla den en detektiv-novell, vars
handling spelar i Italien under 1200-talet på en feodalborg, där
tyrannen Manfred (namnet och mer än det går igen hos Byronl)
och hans två romantiska döttrar leva, där det finns mystiska
hemliga gångar och underjordiska hålor, och där underliga ting tilldra
sig. Ett skelett och en jätte spöka allt vad de förmå, från nåsan
av en staty droppar blod, och ett porträtt av Manfreds farfar nöjer
sig ej med att ljudligen sucka utan kliver ur sin ram och vandrar
omkring i borgen o. s. v. Hela detta maskineri år ytterst barnsligt
och verkar numera endast löjligt, men hos samtida låsare
framkallade det de avsedda kalla kårarna. Tårarnas vällust hade man
nu ökat med rysningarnas.
Författaren till denna förskräckliga historia var HORACE
WALPOLE, earl av Oxford, en son till den gamle whig- Walpole
politikern. Till sina åsikter en radikal upplysningsman,
till sitt kynne en hånfull skeptiker, till sitt väsen en intelligent
världsman, som i sina brev gett förträffliga bilder av den
samtida engelska och franska societeten, var Horace Walpole tillika
en litterär dilettant och antikvitetssamlare och i sin ungdom
en vån till Gray. Sina hugskott kunde han obehindrat tillfreds-
9 Smaken för litterära antikviteter bragte en ung, mycket lovande poetisk genius i
fördärvet. THOMAS CHATTERTON hade ännu inte fyllt tretton år, då han började skriva
vers i gammal stil — det skulle bli en cykel sånger om den normandiska erövringen.
Ehuru ytterst fattig, så att han vann ett knappt bröd såsom skrivare, fortsatte han
träget sina studier i äldre och nyare litteratur och jämväl sin diktning. Han visade några
stycken för ett par antikvitetsälskare, förebärande att det var gamla dikter av en munk
Rowlie, som levat i Bristol på 1400-talet. Chatterton rönte föga uppmuntran, och då
hans försök att få sina ting tryckta och att bli medarbetare i någon tidskrift inte hade
framgång, tog han i förtvivlan livet av sig i augusti 1770. Såsom förfalskningar äro
sångerna ingalunda synnerligen lyckade — redan Gray upptäckte anakronismer i dem
— men de visa flammor av äkta lyrisk, modärnt romantisk eld, och de röja en makt
över den rytmiska klangen, som förebådar vad den engelska versen skulle bli uti
Coleridges och hans efterföljares händer, när romantiken på allvar bröt in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
