Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken: Sjuttonhundratalet - Frankrike: Rousseaus period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
ponister, virtuoser och librettister översvämmade Europas alla hov.
1I Wien verkade Metastasio från 1730; hans operatexter röjde en
utomordentligt välljudande form och ansatser till verklig tragik,
men bunden av hovets smak kunde han ej fullfölja sin avsikt att
skapa ett musikdrama efter mönstret av den franska klassicismen.
Dennas främste representant var annars SCIPIONE DI MAFFEI, vilken
med sin tragedi Merope (1713) vann en europeisk framgång genom
ett visst allvar i känslan och en något mera antik ton än den
vanliga.
Carlo Goldoni.
Efter en målning av C. N. Cochin.
Men det fanns många, som med förtrytelse sågo den franska
smakens herravälde; till dessa hörde abbén G1usEPPpE PARINI (1729—99).
vilken hela sitt liv sysslade med en stor satir II Giorno
(Dagsverket) utan att få den färdig; den skattades emellertid mycket högt av
italienarne både på grund av den omsorgsfulla formen och på
grund av det allvar, med vilket han bestraffade isynnerhet adelns
tomma och utsvävande liv. — Allvarligt patriotiskt och sedligt patos
ägde också VrrroR1ro ALFIERI (1749—1803), som försökte ge sitt
folk en ny stor tragisk konst, men reflexionen och den goda
viljan mäktade inte utfylla vad som brast i poetisk ingivelse;
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
