Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken: Sjuttonhundratalet - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
utveckling i orientens vålden, i Hellas, vid vars hårlighet han
hånförd dröjer, i det romerska riket och medeltiden fram till
reformationen. För Herder som för Lessing år historien en berättelse om
mänsklighetens uppfostran, och målet är även för honom
humaniteten i dess högsta blomning, men han tänker sig denna något
annorlunda, och framför allt vill han visa, huru vart och ett av
odlingens stadier genetiskt vuxit fram ur givna förutsättningar.
Herder började sin skriftställarebana med »fragmenter», och
fragmentarisk blev han i viss mening alltid. Han var en våckare,
inte en fullbordare, han skänkte mer djårva hypoteser och
fjårrverkande uppslag än fasta resultat och fåärdiga svar. Mycket var
dunkelt, blott anat. Hans verk är inte ett vetenskapligt system,
men »Erkenntnissdichtung». (Kühnemann.) Just däruti låg dess
utomordentliga förmåga att fruktbargöra. Herders idéer verkade
omotståndligt suggererande — på dem, som voro mottagliga
nämligen. Hans omedelbara inflytande var inte vidsträckt, och i
början hade han kanske blott en enda lärjunge, som fullt uppfattade
och tillägnade sig hans läror, men denne ende var Goethe. Genom
hans försorg kallades Herder, som från ungdomen tjänstgjort som
pråst och lärare, 1776 till Weimar som generalsuperintendent. En
tid bortåt var det personliga förhållandet dem emellan det mest
förtrogna, men Herder var en profet- och hårskarenatur, och Goethe
ville gå sina egna vägar. Så blevo de främmande för varandra;
Herder blev allt mer missnöjd med allt och alla och förbittrade
sitt liv med evinnerliga polemiker. Då han dog, 1803, hade han
länge varit en ensam och förgrämd man. Han kunde inte se, att
alla de frön han utsått just då började spira och skjuta upp i den
härligaste växtkraft. Så djupt ingripande och så vidt omfattande
var hans livsverk, att han gav hela romantiken dess program.
Själva den religiösa grundstämningen finnes redan hos Herder; han
hade ur Spinoza tillägnat sig vad som passade honom, utan att bry
sig om de antikristliga konsekvenserna. Han stannade, fylld av
andakt, inför alltet i känslan av oändligheten och dess inre
sammanhang. Ingen hade före honom fattat den organiska
utvecklingens idéer så genetiskt, och romantiken följde honom. Framför
allt dess storartade historiska och filologiska insatser stamma från
honom. Man bör komma ihåg, att 1800-talet fört fram
evolutionstanken på det andliga området väl så tidigt som på det
naturvetenskapliga, och att Herder därför bör räknas som en av dess allra
främsta fåder. Om hans verk nu sällan läsas, så är det helt enkelt
emedan deras tankar genomsyrat all vår bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
