Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den yngre tyska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Samma förening av det fantastiska och det
plumpt realistiska möter oss hos E. T. A.
Hoffmann, som långe var den ende världsberömde
av tidens novellister. Han förde själv ett
dubbelliv, om dagen satt han flitig på ämbetsrummet,
men om aftonen på vinstugan fick fantasien
vingar. Han såg syner, dubbelgångare och spöken, och deras
vilda jakt gav honom ersättning för det enformiga livets torrhet.
Sålunda mötas de båda världarna, borgarlivets och romantikens,
i hans verk och han känner dem båda lika väl. Hunden Berganza
och » Kater Murr» tala som människor och skildra sina liv
som äro uppfyllda av händelser och ögonblick ömsom så
hänförda och förfärliga, ömsom så slōa och dumma som
människornas liv ha att ge dem. Studenten Anselmus blir förälskad i
den gröna ormen, och henne återfinner han hos arkivarien
Lindhorst, ty arkivarien är salamanderfursten, han kan slå eld med
fingrarna och tända sin pipa. Hans boning är ett férike med
höga palmer, och då studenten sitter där och ser den gröna ormen,
den sköna Serpentina, in i ögonen, kopieras de gåtfulla
handskrifter, som han skall avskriva, av sig själva. Mellan den borgerliga
världen och denna romantik blir det en våldsam sammanstötning:
rektor Paulmann anser dem galna, som tro på detta, men
registrator Heerbrand har själv sett arkivarien slå eld med fingrarna och
fröken Veronika har hört det av sin gamla barnjungfru. De störta
upp vilda, dansa och larma, ty arkivarien sitter själv i punschbålen
och registratorn tar till slut bålen och kastar den i taket. När
sedan studenten dagen efter tänker på fröken Veronica går det ej
bra med avskrivningen och tsch! nu stänker bläcket på
handskriften. Salamanderkungen står fruktansvärd framför honom och
tvingar ned honom i den gröna flaskan. Han jämrar sig för de
andra som stå vid sidan av honom, varpå de svara: Är ni galen?
Ni står ju på Augustusbron!» Men till sist går allt, som det skall,
allt uppfylles, till och med fröken Veronicas dröm. Hon drömde att
hon var hovrådinnan Anselmus, hon fick diamantörhängen av sin
man, tog emot honom hemma i morgonrock besatt med äkta
spetsar, åkte ut med honom i elegant hatt och mantilj, allt efter högsta
modet, och människorna viskade: »Där åker den unga vackra
hovrådinnan Anselmus. » Allt blir uppfyllt så när som på namnet :
diamantörhängena, spetsarna, vagnen, hatten och mantiljen, och
människorna viska: » där åker den unga vackra hovrådinnan
Heerbrand!»
Ernst Theodor Amadeus
Hoffmann
1776-1822.
Fantasiestücke in Callots
Manier 1814-15, Die
Elixiere des Teufels 1815
-16, Nachtstücke 1817.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
