Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Denna valde nämligen ett ämne, som den ville beskriva och när
den kom till utförandet, började först själfullheten och det
konstnärliga att utveckla sig. Wordsworth och Coleridge däremot
förkunnade, att det poetiska låg i uppfattningen av ämnet. Var
uppfattningen genomandad av poesi behövde stilen inga styltor, dikten
kom av sig själv och det enklaste och klaraste uttrycket för
stămningen var det bästa. Det gällde att leva sig in i en föreställning
och därefter ge den ett uttryck så enkelt som möjligt. Icke heller
var ämnet så viktigt. Det enklaste, mest vardagliga motiv blev
poetiskt när det blev poetiskt uppfattat. När allt kommer omkring
var detta god romantik. Det är den inre stämningen, själens syn
på ämnet, som allt beror på. Och det blir till sist det rättaste att
kläda stämningen i det knappaste uttryck. Det mest poetiska
uttryck blir således det, som låter ana mer än det utsäger. Båda
skalderna drogo till Tyskland.
Samuel Taylor
Hos Coleridge gör särskilt inflytandet från tysk
Coleridge romantik sig gällande. Hans fantasi gick ständigt i
1772-1834. vågor utöver verklighetens gränser. Han var av
naturen mystiker. Det var ej utan orsak han så småningom
förföll till missbruk av opium. Han är en mästare i att återgiva det
spōkaktiga, och hans »The ancient mariner» från år 1798, hans
gyllene år som diktare, är hans mästerstycke. Redan
inledningsverserna föra oss in i spökstämning: den gamle sjömannen hejdar
en av de tre bröllopsgästerna. Vid ditt långa skägg och ditt
gnistrande öga, varför hejdar du mig? Bröllopet är färdigt, gästerna
komma, hör den glada klockringningen.» Han håller honom fast med
sin skinntorra hand. Låt bli, tag bort handen, gråskäggiga
beckbyxa. » Han låter handen falla, håller fast honom med sitt gnistrande
öga och gästen lyssnar som ett tre års barn. Han måste hōra.
Bruden och brudföljet med musiken går förbi, bröllopsgästen slår
sig för bröstet, men han måste höra, kan inte annat. Här kan
ingen tvivla på att det är övernaturliga krafter med i spelet. Och
genast seglar berättelsen in i undrens land. Den för oss ned mot
sydpolen, isen stänger vägen för skeppet överallt. Då kommer en
albatross genom dimman, och de hälsa den i Guds namn, som om
det varit en kristen själ. Och den får föda strax brister isen
med tordönsbrak, sunnanvindar blåsa upp, skeppet seglar säkert
genom dimman och albatrossen följer. »Gud befrie dig, gamle
sjöman, från dina fiender som plåga dig så. Varför stirrar du så?»
–»Med min båge sköt jag albatrossen.» Strax börjar det
fasansfulla ånyo. Det blir dödsstilla, de komma ej ur fläcken, törst pinar
•
—
–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
