Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Detta kan vara sant, men man får inte glömma att han i sina
romaner sätter som sin uppgift att berätta en historisk händelse, ej
att karaktärisera en tidsålder. Och man kan förstå, att när han
inte kände avståndet mellan sin tid och händelsen, kunde hans.
fantasi omge den med en hel rad av hans egen samtids människor
――
dem, som han såg och kände. Med dem kom liv i skildringen!
Händelsen blev ett stycke av en levande värld för honom, når den
fick ett galleri av original omkring sig, som han själv hade iakttagit
med skalken i ögat. Då fick romanen den rätta Abbotsfordtonen
över sig. När han riktigt kommer i farten, strålar hans verk av en
robust munterhet, just av det som engelsmännen kalla »animal
spirits, och glansen därav sprider sig till alla personer - så när
som på hjältarna. Där vimlar hela Skottland: förvaltare, bönder,
tiggare, zigenare, kavaljerer och lantjunkare, klansmän, som hänga
fast vid sin herre med rent religiös trofasthet och glädje,
landsvägsriddare, som tjäna vem som helst för guld, och vilkas svärd äro
lika skarpa som deras samveten äro slöa. Att gå från Schillers
historiska dramer till Walter Scotts historiska romaner det ligger
ej tio år mellan Schillers sista drama och Walter Scotts första roman
det är att stiga ned i det breda, levande människolivet och att
lära känna historien nedifrån genom den stora mängden av
oberömda. Till och med skurkarna tecknas med samma goda lynne.
Man hör dem nog anse sina lönnmord och liknande bedrifter som
alldagliga ting, men man känner ingen rysning inför deras ondska.
Man har känslan av att vara med på en jakt, där man kanske i
nästa sekund kan få vildsvinets huggtand en tum in i köttet, det
bara förhöjer läsarens spänning och animal spirits». Det är således
mera i komediens än i tragediens form som Walter Scott skildrar
historiska händelser och personer, och det är en komediegenskap
i hans böcker att hjältarna förblekna bredvid de besynnerliga och
de löjliga personerna. Det ligger i Walter Scotts personlighet att
han bättre tecknar mäns karaktärer än kvinnors Hans
kvinnogestalter bliva lätt schablonmässiga. Med en liten yrhätta som
Julia i Guy Mannering» (1815) lyckas han utmärkt, men de finare
nyanserna får man söka hos Jane Austen och inte hos honom.
Han kan visst teckna en gestalt sådan som Jeanie Deans i
»Heart of Midlothian» oförgätlig är hon, då hon efter lagen
avlägger det fällande vittnesbördet mot sin syster och därpå vandrar
åstad till London för att utverka hennes benådning. Men det
är ej särskilt det kvinnliga i karaktären, det är rasmärket, som
är så säkert iakttaget, puritanblodet med den omutliga rätts-
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
