Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Manzoni och Leopardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Riktigt förälskad blev han först i en gift kusin, grevinnan
Lazzari, en yppig brunett, som besökte hans föräldrar, då han var
17-18 år gammal. Han har i sin dikt Den första kärleken (»Il
primo amore»), skildrat sina känslor och särskilt sin sorg
vid hennes avresa i mörkret en tidig morgon. Det är en äkta
gymnasistförälskelse. Han får icke komma ner och säga henne
farväl, med klappande hjärta hör han hästarna stampa utanför
dörren, smyger sig fram mot balkongen och lyssnar ut i mörkret
om han skall få höra hennes röst, tyst, nej, det är tjänarnas
stämmor, hans hjärta är nära att sprängas. Så ljuder hennes sista
farväl, och vagnen höres rulla bort. Då kastar han sig skälvande
på sängen, sluter ögonen, trycker handen mot hjärtat och suckar.
Leopardis moder.
Leopardis fader.
Denna otillfredsställda kärlekslängtan dyker ständigt fram hos
Leopardi; han känner att han icke haft någon ungdom och det är det
bittraste i hans bitterhet. Detta har givit åt hans diktning en
mäktig personlig styrka. Han blev smärtans sångare.
Den smärta, som fick honom att sjunga första gången, var
hela fäderneslandets. Hans ode Till Italien» (All’ Italia, 1818), är
som ett skrik. Det väckte genljud över hela Italien den gången,
då uppror jäste överallt. »Med Manzoni i kyrkan, med Leopardi
i krig, hette det. Och den sången väcker genljud än i dag i
italienarnas hjärtan, varje italienare kan på stående fot deklamera
den utantill, säger Leopardis danska biograf Emil Rasmussen. Man
har sedermera studerat detta ode och funnit det fullt av
reminiscenser från latinska och italienska diktare varifrån skulle han
väl eljest tagit sin poesi, den tjuguårige bokmalen? Och man har
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
