Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantiken i den slaviska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
hörde till den högsta samhällskretsen levde sitt eleganta liv
trots alla palatsrevolutioner och utan samband med folket, följde
man naturligtvis med litteraturens modenycker så väl som
hårfrisyrernas.
»
Den som först gav Ryssland kännedom om den tyska
litteraturrörelsen, var Karamzin. Han skrev sina resebrev om allt vad han
träffade på i Europa ända från Kants Königsberg, och han
tillägnade sig själv så mycket därav, att han kunde skriva en
förförelsehistoria från en by i lågromantikens smak » Stackars
Lisa
som kom tårarna att strömma och massor av
efterbildningar att spira upp. Han var den gången liberal som de flesta
ryssar i sin ungdom och blev sedan en tsardömets lovprisare som
de flesta ryssar bli på gamla dagar. Det tillgick i regel så, att när
man hade sysslat några år med litteraturen, lät man utnämna sig
till en eller annan hög ställning, och då började man finna
världen utmärkt och få upp ögonen för det storartade i Rysslands
och tsardōmets maktställning och för dess stora kulturmission i
öster. Utgående från dessa synpunkter skrev Karamzin en stor
historia om Ryssland, som i långa tider åtnjöt anseende att vara
ett nationellt verk av första rang.
Det gick likadant med själva kejsaren, de liberalas hopp,
Alexander I. Han var frisinnad så länge han stod gentemot Napoleon,
men på äldre dagar blev han den »heliga alliansens » man. Då
han dog och man ej var enig om tronföljden, försökte liberala
mititärer att få ett upplopp till stånd, men det blev genast kväst
av den kraftige självhärskaren Nicolai (14 dec. 1825). 121
»dekabrister» blevo dömda Rysslands andliga föregångsmän — 5 av
dem blevo hängda. Nu var det ute med de liberalas hopp.
–
Det kräves mod att ha talang, och den gången fanns det en
som hade det modet i den ryska litteraturen, nämligen Gribojedov,
Han skrev med Molières Misantrop som förebild
Alexander Gribojedov en komedi: »Snillets förbannelse», (1822-1823),
där handlingen blott är en rad av missräkningar för
hjälten Tschatski. Hans älskade sviker honom för en uslings skull,
hans umgängesvänner vända honom ryggen och sprida ut ryktet
om att han är galen. När han dundrar mot dem börja de
oberörda av hans vredesord en munter bal, så att det till sist blott
återstår för honom att skudda stoftet av sina fötter. Men så får
han också tillfälle att berätta för Moskvas societé vilka de äro.
Varje vers har en träffande pil, varje gestalt är en karikatyr, där
modellen är tagen på kornet. I denna samhällskrets värdesättes
-
1794-1829
-
-
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
