Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantiken i den slaviska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
bränt i hans sinne sedan fängslandet, slå ut i flammor i en ny
del den 3:dje av hans Dödsfest». Från den dagen han blev
fängslad daterar Mickiewicz genombrottet för sin nya människa —
den 1 nov. 1822 dog Gustav (älskaren), den 1 nov. 1823 föddes
Konrad (fosterlandets skald).
―
I » Dödsfestens» 3:dje del har skaldens sårade fosterlandskänsla
skapat ett mästerverk, där förbittringen och smärtan ikläda sig
uttryck både av bitande hån och av vildaste hat och av den mest
sublima poesi. De polska fångarna få genom vaktarnas nåd lov
att vara tillsamman i klostret, där de suttit alltsedan ja,
de kunna ej hålla räkning med tiden, en av dem har till
och med luckor spikade för cellfönstret så han ej vet skillnad på
dag och natt.
Fångarna håna sina lidanden, men Sobolevski, som varit på
förhör, vet att berätta om nya fasor, tjugu slädar ha kört bort,
Gud vet vart, med studenter och skolgossar, runt omkring står
folket tätt packat, tyst stirrande, skräckslaget. En 10 års gosse gråter
för att bojorna āro så tunga, den människovänlige regementschefen
går bort till honom, lyfter i dem och säger: 10 skålpund -
reglementsmässig vikt! En faller i kramp, ögonen vändas ut och in,
armarna styvna i korsfästelseställning i släden med honom!
Folket stönar vid att åse hans lidanden. Då nu slädtåget kör, reser
en sig upp, ögonen flamma, han ropar till dem den gamla sången
från Koschtschiuschkos strider: Än är Polen ej förlorat» och alla
deporterade vifta farväl med den hand de ha fria.
—
――
Hos de fångna är allt hopp förbi, de veta att förhör och dom
äro hemliga, ingen har reda på, varför han begravs i fängelse eller
sändes till Sibirien. Olyckan är nära att ta deras kristna tro från dem,
smärtan och förbittringen slår ständigt över i skärande hån och en
galghumor, som når sin höjdpunkt i den lustige Felix’ hemska
visa, vars vassaste udd är häntydningarna på tsar Paul I:s mördare
Pahlen och på Peter den tredjes kvävning med ett silverflätat snöre.
Om Sibiriens gruvor eller
bojan jag att bida har,
jag med liv och lust mig ställer
dock i tjänst hos nådig tsar.
När jag bryter med min hammar
malmen, ekar den till svar:
av mitt järn den bila stammar
som blir smidd åt nådig tsar.
9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
