Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Victor Marie Hugo
1802-1885
Odes 1822, Orientales
1829, Feuilles
d’automne 1831, Chants
du crépuscule 1835,
Rayons et Ombres
två stora makterna, den blivande kejsaren och den blivande påven,
som ett oförgätligt mästerverk. Men hans människor äro ofta
idéer i människodräkt, och han tecknar sina landskap så bestämt
och tydligt, att de ofta äro nära att likna kartor. Mäktigast
verka hans tankerika, skönt och skarpt formade dikter. Denne
hederns tyste riddare kunde väl gå framför skaran, men dugde ej
till att vara dess ledare. Ledare för de franska romantikerna blev
den rikaste diktarpersonligheten i hela århundradet, Victor Hugo.
Han föddes den 26 februari 1802 och var son
till en
av Napoleons generaler och en rojalistisk
skeppsredares dotter. Äktenskapet var stormigt,
stormigt genom ordväxling, ty fru Hugo förblev
ständigt oböjlig rojalist, stormigt genom ständiga
ombyten av vistelseort, flyttningar till främmande
land, där Napoleonshärarna segrade eller blödde -
ett år i Italien, ett annat i Spanien. Eller också
bodde fru Hugo i lugn ensamhet i deras bostad
i Paris, ett gammalt feuillantinkloster så
Les Misérables 1862. blev det åter storm i äktenskapet, denna gång på
grund av återseendets fröjd. » Barnet såg, att i de stora rummen
och mellan klosterruinerna kom och gick en ung general, som var
dess far, och en ung överste, som var dess onkel. Det härliga
vapenskrammel, som följde fadern, bländade gossen ett
ögonblick, så ljōd hornsignalen, de vajande fjädrarna och sablarna
försvunno som en blixt, och allt blev frid och stillhet. »
1840, Légende des
siècles 1859, Cromwell
1827, Hernani 1830,
Marion Delorme 1831,
Ruy Blas 1838, Han
d’Islande 1823,
Notre-Dame de Paris 1831,
En yppig fantasi, rik på motsatser, växte upp ur dessa skiftande
barndomsintryck. Man kunde ej ha betecknat hans natur bättre
ån genom hans två namn, Victor Marie, Victor »segerherren»,
äventyrskejsaren med all krigets storm och ärans glans, och Marie,
gudsmodern, den sig förbarmande, som ber för alla; dessa beteckna
de två huvudlinjerna i Victor Hugos karaktär och geni. Hans
poesi är fjäderbuskar och fanfarer, men den har också hjärta för
de olyckliga och de små, och öga för det ringa och oansenliga.
Den har fel i båda riktningarna, teatralisk effekt och fadd
sentimentalitet, men genom allt strömmar livskraften från en natur, som
är stark nog att bära de stora motsatserna och fruktbar nog
att utså frö till liv överallt, en fantasi, som äger det Öppna dig,
Sesam», som låter upp alla berg.
-
Han var diktare alltsedan han blev vuxen, men han stod på
det gamlas sida. Han var ivrig rojalist, som sin moder. Han skrev
stora deklamatoriska oden, som voro så klassiska man kunde önska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
