Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Dår rymmes en hel nations förtvivlan och trots i skildringen av
det barn, som ligger allena på det brända Chios ruiner, som Hugo
skildrar i sin dikt »Barnet» (1828), varur några strofer i Alfred
Victorins översättning (ur »Orientales» 1829) här återges:
» Ack, stackars barn, just hår med bara fötter gå!
Vad för att torka bort din tår ur ögon blå,
så blå, som himmel och som bölja,
att trolla fram dări, når tåren borta är,
en lekfull glädjens blick som jämt bör glimma där,
och ansiktsdragen icke dölja?
De sorgmoln, som jag ser, vem skingra dem förmå?
Vill du en lilja ha, lik ögonfärgen blå,
som på Iran blott står att finna?
Ån tubafrukten då, vars träd så högt når opp,
att ur dess skuggas ring en häst i sträckt galopp
på hundra år kan knappast hinna?
Vill du en fågel ha för att emot mig le,
vars stämma tjusar mer än någon oboe
och bättre än cymbalen klingar?
Du lilja, tubafrukt och fågel välje på!
Till svar gav Greklands barn med sina ögon blå:
’Jag krut och kulor mig betingar’!»
Denna förbluffande sluteffekt är ett drag, som Hugos lyrik
och ej bara hans lyrik behåller som kännetecken genom hela
hans författarskap. När han senare i sina dikter mot Napoleon III
sjunger sin gravsång över dem, som föllo i barrikadkampen den
4 december 1852, slutar han med att förvränga ett av Napoleons
slagord: Njut nu av friden
edra hjärtan voro oroliga, lidelsen
jagade eder ni drömde om att krossa mannen i Elyséepalatset
och mannen i Vatikanen och låta den fria anden strömma ut över
jorden. Vilka ni än äro och vad ni ha känt, tack vare den 4
december kunna ni vila i frid i eder grav, gräset växer stilla över
dess valv, vila i tysthet i edra kistor » kejsardömet är freden.»
- Ett annat exempel är den dikt i Hugos diktsamling » L’année
terrible» (1872), där han talar med en kommunard. »Du har tänt
eld på biblioteket.» - »Ja, jag har bränt upp den byggnaden.»
Och nu skildrar Hugo, vilken förbrytelse det år. Du har dräpt
strålen i din egen själ, ty boken är på din sida, den är din be
friare. Alla de stora andarna skaka jorden, allt vad dessa andar
skrivit skall lyfta, styrka och giva dig friheten. Boken innebär
-
―――――――
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
