Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
gått vilse, men jag har älskat. Det är jag, som har levat och ej
ett väsen, skapat av mitt högmod och min leda.» Vid denna påle
är han bunden och om denna kärlek måste han dikta. Han hyser
ingen tro till den, han vet, att den förgår. Han har blott tro till
den tro, han haft. Lycklig den, som levat i illusionen! Väl må
den brista, men att ha ägt den, det är lyckan. Och då den brustit,
är livet ödelagt »ett minne av lyckan kan här på jorden vara.
mera sann än lyckan själv.» Illusion och ett minne av illusionen,
det är det goda livet bringar. Sorg i rosenrött det är för Musset
slutsumman av livet.
-
Och det är om denna kärlek, som alla hans noveller och
dramer tala. I förhållande till kärleken är han psykolog. Han vet
hur den listar sig in i hjärtat, han kan skildra, hur människorna
inte fråga efter den, men hur den kommer över dem som
nyfikenhet, som undran och med tjusande makt. Han vet, hur de vilja
undfly den och hur de återvända till den ständigt på tusen
omvägar. Han vet, huru människorna digna under dess välde. I
tusen former kommer den, med omedveten längtan, med tro, med
tvivel, med förtvivlan, med svartsjuka och med trots. Det ser ut
som den endast vore en lek. Men vill någon leka med den, blir
av leken genast allvar. Den ger den förtroendefulla unga flickan
makt över den listige förföraren, den gör den lilla pagen mera
bedårande än den övade bjärteförkrossaren. Mussets värld är
människohjärtat. Han skildrade icke någon tidsålder, han skildrade
människan. »I vilket århundrade försiggår edert drama?» frågade
honom en kritiker en gång. »I vilket århundrade har kvinnan
levat?» svarade Musset. Medelpunkten i hans verk är alltid det
brinnande hjärtat, outgrundlig är hans kunskap om varje slingring
ay stigen som bär in till det, om varje ljusglimt från dess flamma.
Och till och med mitt i den gladaste komedi ger detta hans
mästerskap en vemodsfylld känsla — känslan av, att det är en
förmåga, som har köpts med livets dyrbaraste lycka.
-
Även andra förstodo sig på människohjärtat
men de
förstodo det med förståndet. Den stora impuls, som den franska
fantasien fått genom Napoleonstiden och emigrantlitteraturen,
verkade också på den kritiska intelligensen. När de »utvandrade till
den inre världen», blevo de strax övade i att utforska varje rörelse
i den. Redan Chateaubriands samtida, Benjamin Constant
(1767-1830), hade i sin novell »Adolphe» (1816) förstått att dissikera den
talmikänsla, som på ett hår när liknar verklig kärlek. Den
uppstår genom att den unga begåvade mannen, som har tråkigt, träffar
-
T
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
