Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
dig med den. An var han påverkad av Saint Simon en av de
första representanterna för de nya socialistiska riktningarna än
av ivriga katoliker. Än var han anhängare av konungadōmet, än
Bonapartist och under kejsardömets sista dagar en av de ledande i
den antiklerikala oppositionen.
―――
Genom dessa omkastningar har Sainte-Beuve förvärvat sig en
vaken blick för att iakttaga all mänsklig verksamhet och alla
själsliga fenomen och framför allt ett aldrig svikande intresse för allt
mänskligt. Det är på denna sin egenskap han bygger sin
litteraturkritik..
I äldre tider hade kritiken dömt litterära arbeten efter bestämda
kategorier. Detta var ett epos, det där ett drama, och genast tog
man fram lagarna för epos och drama och provade efter dem. Ty
de lagar, som gällde i forntidens Hellas, gällde också i nutidens
Frankrike. Men det hade dock börjat att ingå i tidens medvetande
att ett litterärt verk var en historisk företeelse lika väl som de
historiska händelserna. Chateaubriands och madame de Staëls
kritik hade varit av stor betydelse; de hade lärt, att verket skulle
bedömas efter den anda som rådde i det, och de hade visat hur de
olika tidsåldrarna, de olika kulturerna och folkslagen satte sin
prägel på litteraturen. I Frankrike hade Villemain hävdat en
överensstämmelse mellan de historiska och de litterära strömningarna,
men blott i allmänhet och i stora drag. Nu kom Sainte-Beuve med
sitt intresse för människan. Han såg genast att den avgörande
punkten låg dări, att ett litterärt verk är en handling av en
människa; han förstod att det därför måste bestämmas av samma
mångfaldiga inflytanden, varav en människas handlingar bestämmas. Han
började då att genom de litterära verken studera författarens
temperament, hans nedarvda egenskaper och hans livsförhållanden.
Han jämförde verket med författarens privatbrev och med vad han
kunde få veta om honom. Och utgående från detta konstruerade
han författarens stämning, gjorde klart för sig hur den inverkat på
hans anlag och lyckades på så vis ställa verket i belysning av
de själsliga förutsättningar, varur det sprungit fram. På det viset
blevo hans domar över litterära verk och idéer domar över
människor. Ja, Sainte-Beuve intresserade sig mera för människan än
för verket, han tyckte om att närgånget utforska allt som rörde
författarens personlighet och är ej fri för att finna nöje i att
servera skandalhistorier. Den stora raden av hans måndagsartiklar »
(»Causeries de lundi») visar att nyfikenheten först och främst är
hans musa. Han skriver en avhandling om en general, som blott
I
1
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
