Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Och på 1600-talet uppträder den kritiske Bayle, som gräver ned
sitt pund i ett konversationslexikon, och till och med mest i dess
anmärkningar. Sainte-Beuve har likhet med båda. Han drages
först och främst till litteraturens avkrokar, han undersöker och
bestämmer med oförliknelig finhet och noggrannhet detaljerna,
samtidigt med att han kan förbigå kända huvuddrag och framträdande
personer och verk utan att visa dem det ringaste intresse. Det
händer honom även ibland att han kan göra utflykter långt bort
från sitt ämne, och det är icke utan att han då är mest
intressant. Men framför allt: när han skildrar forntiden är det den
historiska personligheten och ej historiens utveckling, som fängslar
honom. Han har sålunda skrivit ett stort arbete på sju band
» L’Histoire de Port Royal» (1840-1860). Det har fått namnet efter
ett kloster, som var huvudsätet för jansenismen, en riktning som i
det 17:de och början av det 18:de århundradet gjorde front mot
jesuiterna, och fast den höll sig inom katolicismen, liknade den
dock protestantismen särskilt dess pietistiska riktning dări,
att den lade huvudvikten på det personliga religiösa tillägnandet,
icke på lydnad mot kyrkan. Till jansenismen ha slutit sig många
betydande män och kvinnor, den har utövat ett mäktigt inflytande
på Frankrikes andliga och moraliska utveckling i det 17:de
århundradet. Men genom att den ständigt uppträder i teologisk dräkt,
har denna rörelse icke särskilt fallit i ögonen med undantag av
dess mäktigaste ande, tänkaren Pascal. Detta var just en »avkrok»
för Sainte-Beuve att studera. Han insåg genast, att här var ett
» undangömt inflytande» att draga fram och förklara, och i 20 år
var han sysselsatt med detta arbete. Men det egendomliga för
Sainte-Beuve är att han icke behandlar riktningen som ett helt;
han ser tvärs igenom de likartade teologiska formlerna, han
uppsöker personerna, studerar deras privata förhållanden och deras
brev, ser huru de av olika motiv dragas mot samma läromeningar,
och medan man glömmer läromeningarnas och teologiens
utveckling, ser man för sig ett helt galleri av märkliga, individuellt olika
personer. Det blir icke ett verk om en andlig riktnings historiska
utveckling, det blir en skildring av en egendomlig krets i det
dåvarande Frankrikes kulturvärld, av dess olika medlemmars
personlighet och dess mest framträdande intressen. Det blir långt mindre
ett verk, som vill överskåda en andlig rörelse och utforska dess
lagar och döma om dess resultat, än ett verk, som vill
återuppväcka svunna tiders människor ur graven. Och med oförlikneligt
mästerskap har Sainte-Beuves skarpsinniga analys och förmåga att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
