Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
retar den gamle björnen. Den unge mannen saknar det lugna
modet, och även den lugna fliten. Han duger ej till att ge
undervisning och förtjäna bröd för sig och sin hustru. Han kan inte
genomföra något, och då han skall uppträda, sker det med sådan
hyperromantisk våldsamhet att han till sist rusar på sin far med
dragen kniv. Han är
en människa utan
förmåga att skicka sig,
men han har det
renaste hjärta, den
ädlaste själ. George
Sand har älskat
honom och tecknat
honom med en mildhet
i sin dom och ett
förstående, som blott har
sitt motstycke i det
mästerskap, varmed i
Rysslands litteratur
Gontscharov tecknat
en motsvarande
karaktär, den odödlige
Oblomov.
Säkerligen har
George Sand känt det
förtrollande i det
romantiska svärmeriet,
men framför allt
älskar hon dock livet,
och hon har känt, att
kärleken har en
uppfostrande makt, och det är hennes fasta tro, att människonaturen,
där den är ädel och god, låter dana sig till en för livet
duglig karaktär. Själve Mauprat (i romanen med samma namn,
1837), den vilde stråtrövaren, kan under Edmées kärleksfulla
ledning bli en ädel och bildad människa. Han, skogens vilddjur,
måste leva sig in i ett hems seder och bruk. Han tror att en
ungersven vet tillräckligt, då han kan skjuta vilt och skriva sitt
namn och dricka sig full vid middagen. Men han tvingas in
under hennes makt, hans behärskar sina lidelser, han låter
undervisa sig, han utbyter sina råa vanor mot ett gott uppförande.
George Sand.
Efter en etsning av Calamatta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
