Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
――――
men de äro tagna ur verkligheten och omkring dem finnes doft
av den jord, varifrån de härstamma.
George Sand förstår dem i smått och stort. Hon följer bonden
i hans slit och släp för sig och de sina, i hans omsorg och flit för
att samla pengar, i hans förnöjsamhet och sparsamhet för att
bevara dem hon förstår så väl detta äkta franska bondedrag, och
likaså deras tankegång, att när det blir för trångt i huset, så måste
man sända ut ett av barnen för att tjäna. Hon vet, att det är ett
strävsamt arbete att plöja de stora åkrarna, men hon känner också
den stolta bondeglädjen över att oxarna, som draga plogen, äro
goda starka djur, som göra god nytta i arbetet. Hon vet, att det
är ensamt för vallbjonet med hjorden på de stora hedarna; det
kan vara svårt nog att gå så där ensam i hårt väder. Och då
kommer vidskepelsen fram med sina feer och dvärgar. Den finns
ofta hos George Sands bönder, och den ger t. ex. åt hjältinnan i
»Jeanne, något mystiskt förtrollande. Men man finner så ofta på
råd, då man måste reda sig alldeles ensam. Och när man gjort
sitt arbete för veckan, kan man på söndagen efter mässan dansa
på ängen i byn. Där mötas män och ungmör i helgdagsstass, dār
roar man sig, förälskar sig, retas och träter det är det franska
lynnets benägenhet för munterhet och gäckeri, som här får fritt
lopp. Omkring de enkla människorna utbreder sig det lugna,
franska landskapet George Sands landskapsbilder äro tecknade
med samma förtroliga kännedom som hennes människogestalter.
Vi se för oss gården med åkrarna, bakom dem betesmarkerna med
den betande boskapen. Bäckarna slingra sig genom ången; äro de
stora, kunna vi höra kvarnhjulets skovlar slå i dem. Mot himlen
lyfter sig höjden, därifrån ser man över till nästa by, nästa
herrgård, nästa kyrktorn. Långt borta börja skogarna, de draga
blånande i fjärran upp över åsen. Dår finnas hålvägarna, som föra
från bygd till bygd George Sands kära hålvägar. De äro svåra
och krokiga, så att hästen måste ledas, när man skall färdas på
dem vid månskenets osäkra ljus. Djupt inne i den mörka
skogen ligga kanske ruiner av en rövarborg, och suset här inne i
skogen blir hemskt genom de dystra minnen det uppväcker.
Men det är icke om sägner och vidskepelse dessa noveller helst
tala. De förkunna det sunda arbetets och den trofasta
hjärtegodhetens poetiska makt den franska folkkaraktärens två ljusaste
sidor. George Sands romantiska och demokratiska böjelser mötas
dāri att hon gärna fäster sig vid dem som stå utanför samhället,
t. ex. lilla Fadette, som anses för en liten häxa, och hittebarnet
-
-
-
――――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
