- Project Runeberg -  Europas litteraturhistoria från medeltiden till våra dagar / Senare delen /
217

(1910) [MARC] Author: Otto Sylwan, Just Bing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Det gamla och det unga Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217
pas? Den blir mildare, i det man känner att alla höra samman,
eftersom alla härstamma från samma urgrund; medlidandet blir all
morals grundval.
Men den trygga freden i livet vinnes blott, där livsviljan kuvas
helt, och den stora resignationen inträder. Då driver intet till
handling och kamp, allt begär är släckt, all ångest för framtiden
har vikit från oss. Då försvinner världen för oss. Själen glider
över i det stora, saliga Nirvana, där allt är av evighet, stillhet och
djup frid, utan skugga av livets växlingar.
Medan Hegel vann stor tillslutning hos sin samtid, har
Schopenhauer först senare fått sitt största erkännande och sina
djupaste beundrare. Den romantiska filosofien utvecklade sig sålunda
samtidigt i sin store optimist och sin store pessimist.
Det, som i filosofien sålunda skildes åt på olika vägar, möttes
på ett underbart vis i den romantiska lyrikens arvtagare Heinrich
Heine.
Heinrich Heine
1797-1856.
Gedichte 1822,
Traumbilder,
Romanzen,
Reisebilder 1826, Die
Heimkehr,
Harzreise, Die
Nordsee. Buch der
Lieder 1827, en
samling
Reisebil-Atta Troll 1843,
Neue Gedichte
1844, Deutschland
ein
Wintermärchzero 1851.
Hos honom växla stämningar av hat, melankoli
och världssmärta med skälmskhet, jubel, munterhet
och livsnjutning, och så glider han åter över i längtan,
tvivel och hån. Heines namn är Proteus, den sig
evigt förvandlande jordanden. Han har aldrig skapat
något helt och stort konstverk; hans mästerskap
ligger i den lilla dikten, i det snillrika kåseriet. Och
det är som om hans väsen här vore själva rörelsen.
Själva stämningen består icke hos honom. Glädje der 1827 och 1830,
förbytes i missmod och tvivel, klagan i hån. Det är
just det spännande hos Heine, att man icke vet var
man har honom. Man kan i denna besynnerliga en 1847,
Romanblandning känna igen alla element från romantikens
tidigare diktare. Det är icke endast romantikens sago- och
äventyrsvärld och dess smak för det folkliga, som är grundvalen till
ämne och stil hos Heine, icke heller endast den lag den gjort sig
av den romantiska ironien», som i honom når sin fulla blomning.
Allt detta kan man räkna till Heines frivilliga barndoms- och
ungdomsintryck. Nej, där finns mera. Där finnas medvetna »lån»
och medvetna efterbildningar. Wilhelm Müller har t. ex. före
Heine använt de enkla folk visestrofer, som Heine ständigt begagnar
i sina dikter. E. T. A. Hoffmann hade ställt spöken från
romantikens värld och de torraste tyska brackor bredvid varandra på
samma vis, som Heine gör, och uppnått samma karrikatyrverkan.
Men aldrig någonsin har väl en efterbildare varit mera originell;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 19:30:05 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurolihi/2/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free