Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Det gamla och det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Under 1820 och 1830-talet fick både folkskådespelet och det
klassiska dramat en framstående representant i Wien.
Folkskådespelets mästare var Raimund, en älskvärd och
skämt-Ferdinand Raimund sam wienare och därigenom av naturen utkorad att
bli Hanswursts arvtagare. Han var själv skådespelare,
kände fullkomligt sin publik och sin teater, förstod mästerligt att
sätta sina farser och sagospel i scen. Men tidens oro och
bitterhet jäste hos denna nya Hanswurst. Hans strävanden sköto förbi
målet; från wienerdialekten
slog han över till en högtyska,
som gick på poetiska styltor,
från folkskådespelet gick han
över till tragedien. Han kunde
på kornet beskriva sina
borgare och bönder; men han
ville skapa ideella karaktärer,
och när man framställer ideal
strandar man i regeln på
tråkighetens skär. Han kände
sina vingar klippta och tog
livet av sig.
1790-1836.
-1
Ferdinand Raimund.
Efter en litografi av Kriehuber.
Raimund har i sina
styckens brokiga handling,
muntra dialog och glada
sånger fått tillfälle att visa Wiens
glada borgare från alla sidor.
Och i sina sagospel lät han
féer och andar vara deras
avbilder och väckte därigenom
stort jubel hos publiken. Man kunde ju skratta sig fördärvad, när
man såg féer åka i wienerdroskor och hörde andar säga
wienergatkvickheter. Men han stannade icke vid att vara blott skämtare.
Hans bästa stycken »Der Alpenkönig und der Menschenfeind»
(1828) och »Der Verschwender» (1834) ha en moralisk verkan.
Där finns förklaring på och förädling av
av det bästa i
österrikarnas natur: hjärtegodhet och rättframhet. Människohataren
blir omvänd genom
på en gång bitter, löjlig och ädel
dessa egenskaper och »slösaren» Flottwell lär sig i dem finna
lyckan, sedan han gjort slut på sin förmögenhet. Vad
karaktärsteckningen angår förhåller sig Raimund till wienaren, som Musset
till parisaren.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
