Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Det gamla och det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
skillnaden, hon älskar honom för hans egen skull, men hon är
glad åt att han är adelsman och åt att han vill göra henne till
adelsfru. Hos henne finns ej ett spår av romantisk ängslan, att
icke tala om romantisk försakelse eller längtan efter en koja och
ett hjärta. Men Immermann kunde icke bespara sig romanscenerna.
Han måste skjuta henne ett skott i skuldran, de måste bli instängda
tillsamman i kyrkan och knäböja tillsammans framför altaret, då
de förlova sig. Det var nödvändigt att hjälten haft blodspottning
som ung och att han blir försonad med henne under det att
plötsligt blodet strömmar ut ur munnen, och han dödsblek sig
nar ned.
Immermann var ny till sitt ämnesval, gammal i sin form,
och formen fördärvade det hela. Hos Bettina von Arnim var
romantiken innerligare. Hon var Clemens Brentanos
syster, Arnims hustru och Goethes glödande
beundrarinna. Hon hade i sina verk sin broders
hjärtevärme, romantiska svärmeri och romantiska yrhet, naturdyrkan och
religiösa innerlighet. Hennes brevväxling med Goethe som utkom
1831 i vackert utstyrd upplaga och uppblandad med fria fantasier
under titeln Goethes Briefwechsel mit einem Kinde», gav nytt liv åt
den gamla diktarens bild och tecknade hennes eget på det mest
förtjusande vis som ett barn och en kvinna på samma gång, en liten
romantisk sylfid; en älskligare infattning för den store diktarens
bild kan icke tänkas. Men hon lät ej detta vara nog. George Sand
inverkade på henne, tyska filosofer och franska socialister likaså,
och den nöd, som underklassen led, pinade hennes hjärta. Sylfiden
blev sibylla, och hon utgav en skrift »Dies Buch gehört dem
König (1843), där hon i rask samtalsform bragt tidens nöd på tal.
Och på samma sätt talade hon om kvinnohjärtats befrielse från
konvenansens tryck allt flöt ur hennes penna, friskt och varmt,
fullt av små romantiska friheter, som klär henne alldeles
förtjusande; hon förstår att uppträda som det enfaldiga barnet, som
vattennymf här i brevstilens graciosa frihet ger hon sig som
den, som för första gången lär känna världen, och får därigenom
sagt allt, som hon har på hjärtat. Robert Prutz sade om hennes
brev att de voro avslutningsfyrverkeriet vid romantikens fest, men
tillika bålet varpå den förtär sig själv, eldpelaren som stiger upp
ur dess aska och visar de unga vägen.
De unga älskade henne, därför att hennes böcker ville ingripa
och handla; själva voro de tendensmänniskor, de ville omstörta
och predika. Det måste bli slut med den romantiska förtrollnings-
―――――
―――――――
Bettina von Arnim
1785-1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
