Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den engelska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Man får ej glömma att under Dickens’ referenttid vidtogs den stora
reform i vallagen, som gav nytt blod åt det engelska parlamentet.
Dickens har sett det i dess föråldrade skick, och hans skildring
av parlamentslivet talar om samma murkna stelhet som hans
skildringar av domstolar och ämbetslokaler.
Vid sidan av sitt författarskap dyrkade han den dramatiska
konsten, ej som
skådespelare men som
teaterdirektör
och
sceninstruktör.
Dickens var från
barndomen en lidelsefull
teaterbesökare;
betecknande nog vore
hans favoritstycken
»sunda melodramer
och farser».
Sedermera sysslade han
för sitt nöjes skull
med att instudera
stycken med
skådespelare, och lyckades
utmärkt häri. Han
läste högt alldeles
ypperligt, och under
sina sista år
uppträdde han offentligt
som föreläsare av
sina egna verk.
Från att ha varit
en yngling med
bōljande lockar blev
Dickens en
väderbiten hurtig man, som närmast liknade »en skeppare, som kommit
hem efter en lycklig resa». Han gifte sig, fick många barn,
bodde i London, reste då och då över till kontinenten med hela
familjen och massor av bagage, gjorde ensamma färder till Italien
och Amerika, alltid i reshumör och alltid med känsla av att hemma
är bäst». Hans äktenskap var ej lyckligt och upplöstes genom
skilsmässa, varvid han behöll barnen.
När man läser Dickens’ böcker, kommer man ofta att tänka
Charles Dickens.
Efter en teckning av Samuel Laurence.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
