Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den engelska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
sioner, ligger det något bakom som passar in på honom själv
kanske? Nej, hela samtalet har blivit så allvarligt att Arthur omöjligt
i detta sammanhang kan berätta om sig och Hetty, ty det hela är
ju ingenting. Och hans hygglige vän blir härigenom hindrad
från att frälsa honom och Hetty ut ur det nät de fastnat i.
George Eliot är mästare i att skildra det som till att börja med
synes vara blott en tillfällighet, som hon väger på moralens våg
och finner vara
början till ett obevekligt
öde.
—
Sålunda blev
George Eliot genom sin
fina
själasörjarinstinkt sitt folks
uppfostrare. Detta vill
hon också vara och
just därför har hon
valt sina ämnen bland
vardagliga
förhållanden och enkla
människors liv. Hon säger
icke utan ett visst
koketteri att
naturligtvis äro de
mãnniskor hon skriver
om inte så
intressanta och poetiska
som de demoniska
romanhjältarna, men
säkerligen har man
mer nytta av att känna
dem, ty man träffar
dem ständigt i levande livet under det att romanhjältarna äro svarta
svanor och vita korpar. Naturligtvis är det sant att denna hänsyn
har medverkat till hennes ämnesval, men riktigt sann i detta sitt
påstående är hon ej. Hon vet mycket väl att ämnet, vilket det än må vara,
blir intressant och poetiskt genom författarens uppfattning, men
som kvinna frestas hon att göra en blygsam liten nigning för
publiken, desto lättare kan hon vinna dess sympati för det som
hon förstår att framställa med mästerskap. Och hon har förstått
att skildra sina enkla människor så att man får intresse för hennes
George Eliot.
Efter en i Nationalporträttgalleriet i London befintlig teckning av
sir Frederick Burton.
—
-
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
