Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantikens slut i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Den var visserligen ännu väsentligen romantisk till hela sin prägel,
men romantikens forna glädje och frimodighet fanns ej längre.
Nervositet och pessimism taga överhand i litteraturen under denna
period. Romantikens vingar klippas och den håller sig nära
jorden. Dock, det bärande i denna tids poesi, det, som skymtar fram
nästan överallt, är det nationella sinne, som nu vaknat. Tysklands
enhet, sammanhanget i Tysklands historia, samhörighetskänslan
med folket äro ledande makter för både stora och små poeter.
Karaktäristiskt är, att två av Tysklands störste diktare, Richard
Wagner och Friedrich Hebbel, skapade en dramcykel ur Tysklands
gamla nationalepos», »Das Nibelungenlied». - Och i de verk, där
författarna grepo sig an med modärna ämnen, fängslades de av det
tyska folket; dess bild ville de teckna, dess pris ville de sjunga.
Auerbach skildrade de allvarliga schwarzwaldska bönderna, Reuter
de gemytliga mecklenburgarna. Sedan kommo Rosegger och
Anzengruber med sina trohjärtade österrikare. Freytags roman »Soll und
Haben» (1855) är ett förhärligande av det sunda tyska borgarståndet.
Man vill ha skildringen så nykter och så naturtrogen som möjligt;
därför kunde det märkliga ske, att under den tid, då Tyskland
suckade efter enhet, en litteratur växte fram, som bar prägel
av de olika landskapen och helt eller delvis använde deras
dialekter.
Man försökte sålunda att försona konsten med livet, men man
gjorde det inte för ro skull. Författaren ville verka, uppfostra, föra
sin egen saks talan, kämpa för sin idé. Romaner och dramer blevo
endera tendensskrifter eller lektioner i livsfilosofi. Auerbachs
bönder föra filosofiska dagböcker på samma sätt som Björnsons
bönder dikta sånger; konsten blev på en gång borgerligt enkel och
högtravande filosofisk. Betecknande är, att många av dessa
konstnärer följa teorier, där de mena sig ha funnit konstens djupaste
våsen.*
wi
Högt över alla andra i denna tids litteratur står Richard
Wagner med sitt musikdrama. Detta har sedan blivit ett led i
hela världens poesi, och om det än räcker långt ut över litteraturens
värld, må det dock få främsta platsen i skildringen av denna tids
poesi.
* Den förnämste teoretikern är Fr. Th. Vischer (1807-1887). Han är en
synnerligen originell, kärnsund, robust natur, född i Schwaben, och har skrivit en
karaktäristisk bekännelseroman »Auch Einer» (1879), bl. a. fylld av ett lidelsefullt hat mot
all förflackning. Som estetiker har han utövat ett stort inflytande med sin » Aesthetik»
(1846-1857), mot vars hegelska system han betecknande nog i en del av sina Kritische
Gänge (1873) själv drog i härnad.
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
