Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantikens slut i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Eller också tror han på sin egen härskarnatur, begagnar vilket
parti som helst för att befrämja sina planer och går under, därför
att han icke ställer sig bredvid, utan över sina naturliga
bundsförvanter; ty människorna bli först en makt då de stå i » Reih und
Glied». Men hur mycket än Spielhagen tecknade »porträtter» blevo
hans figurer lika konventionella, och hans diktvärld sammanhålles
av sedvanliga romanintriger mystiska personer, oäkta barn o. s. v.
Och när Spielhagen ville vara objektiv, skedde det helt enkelt på
så sätt att han ej själv tog ordet, utan använde sina personer som
talrör och vid passande tillfälle vare sig en fest, folkmöte eller
begravning låt dem tala om tidens händelser på det mest
glänsande vis. Trots all sin »objektivitet» blir Spielhagen därför
kvar på en konstnärlig ståndpunkt, ej mycket olik författarna
tillhörande det unga Tyskland». De hederliga borgarna, de ädla
arbetarna, den strålande frihetsförkunnaren i aristokratisk klädnad
stå i vedertagen motsats till de rika, till adelns och hovets
glittrande fåfänga, andliga tomhet och sedliga lättsinne, även till
det andliga ståndets stela rättrogenhet och bekväma vanor. Från
den liberale agitatorns formler kommer man icke ut i själva livets
brokiga mångfald.
Som en liberalismens representant av helt annan art
framträder Paul Heyse.
-
―――――――
-
f. 1830.
För honom gäller det inte så mycket samhällets som Paul Heyse
individens frihet att tänka, tro och leva som han vill.
Paul Heyse är personlighetens förkämpe; där man hos ’Spielhagen
märker agitatorn, framträder konstnären hos Heyse. Han
utgick från en krets av vetenskapsmän och konstnärer och blev
själv själen i den konstnärskrets, som samlades i München på
1860-70-talet. Han väsen är ett aristokratiskt frisinne, förbundet
med fin estetisk bildning; han är som han ofta kallades av den
tid, som särskilt beundrade honom » Goethes arvinge».
Heyses poetiska utveckling förde honom från konsten till livet.
Han började med noveller från Italien, konstnärernas evigt unga
land, och med andra romantiska ämnen. Dessa noveller voro icke
etnografiska livsskildringar som Mérimées. Heyse hade nog både
psykologiskt intresse och fin människouppfattning, men han var
och förblev estetiker, och Italien blev för honom blott det land,
där människorna strålade av skönhet och där deras lidelse fick
utveckla sig fritt. Det var kvinnohjärtat han studerade, dess
›hângivenhet, vars form är motstånd». Når Tonio ömt närmar sig
Laurella med glödande förklaringar, medan de sitta i båten, biter
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
