Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantikens slut i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Denna förening av novell och lyrik möta vi hos många av
tidens författare; i Theodor Storms stämningsfulla noveller (utgivna
1847-1888) får tonen folkvisans milda tjusning över sig, i J. V. von
Scheffels Ekkehard» (1854-1855) och den versifierade berättelsen
» Der Trompeter von Säckingen» (1853) är det studentsångens ljusa,
muntra stämning, som bryter igenom. Om Scheffels böcker säger
Richard Meyer träffande, att deras gränslösa popularitet gjort dem
opopulära. Berättelserna sakna all originalitet och sångerna
ha blivit utslitna; men munterhet och fyndighet kan man ej
frånkänna dem även om munterheten ofta slår över till struntprat.
Paul Heyses lyrik däremot bevarar adelsmärket från den tyska
litteraturens klassiska tid. Han är själv helt igenom gentleman både
i sin konst och sin livsåskådning; det är personlighetens frihet och
adel han kämpar för, och han har aldrig dolt, att han i sin konst
ville teckna människor och livslinjer i högre och skönare stil än
man ser dem representerade i livet. Han hävdar härmed sin
hedersplats som den tyska klassicismens sista representant.
Helt igenom borgerlig till sin natur är däremot den största
diktarbegåvningen i denna tids tyska litteratur, Keller.
1819-1890.
Han representerar ett egendomligt levnadssätt och
Gottfried Keller en egendomlig natur. Han blev utvisad ur skolan,
lärde sig aldrig disciplin, och förde ett mycket muntert
liv först hemma, sedan som målare i München, men var ständigt
trogen sina sunda moraliska principer. Det blir hans lycka, att han
får studera i Heidelberg, och han slukar lärdomen med vargahunger,
reser til Berlin, uppträder som författare och gör lycka, kommer
tillbaka till sin födelsestad, Zürich, och blir — stadssekreterare.
Under hela andra delen av sitt liv strävar han efter att ersätta vad
han förlorat under den första, nämligen lärdom, uppfostran, en
hållpunkt i livet genom en fast ställning och plikttroget arbete. Hela
hans författarskap går ut på att uppfostra, moralisera,
undervisa. I George Eliots moraliserande märker man först och främst
själasörjaren, hos Keller däremot pedagogen. Han kan skriva en
uppfostringsnovell om hur en mönstermor- hon heter betecknande
nog fru Regel Amrain — leder sin yngste son på rätt väg och det
långt efter sedan han är gift. Själva stilen får något undervisande,
förklarande och grundligt, och han är ytterst omständlig och
noggrann, en liten anstrykning av pedanteri fattas inte, som för resten
klär honom förträffligt. Men Gottfried Keller är en självlärd man,
och han har sett världen med vetgiriga, begärliga ögon; allt blir
till liv för honom, och hans fantasi släpper ej ett motiv förrän det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
