Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantikens slut i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Litumlei och på grund hårav adopteras av honom. Om han bara
låtit bli att skaffa hans hustru en verklig son! Nu blir han
överflödig, och då han vill upplysa om sammanhanget angående denna
son, kastas han på dörren. Keller har betraktat denna invecklade
situation från dess ena sida med ett lika fint satiriskt leende, som
sedan Maupassant i Arfvet» sett den från dess andra.
Men oredlighetens förnämsta förklädnad är dock frasen. Den
stackars fjollige köpmannen i » Die missbrauchten Liebesbriefe»* har
blifvit litteraturkollrig: han måste leva i ett känslorus och lämnar
sin lilla älskliga hustru och faller offer för blåstrumpan Kätter
Ambach. Politikerna tala ivrigt emot tyrannerna» (i »Das
verlorene Lachen») och få Jucundus med sig; men så går det hela
dock ut på att uppleta smutsiga historier, ljuga ihop skandaler och
nedsvärta hederliga män och att själva fatta tag i tyglarna. Keller
var lika ivrig motståndare till politisk radikalism som till
kvinnoemancipation. Särskilt hatar han dock hos kvinnorna det koketteri,
som blott vill inrangera männen som sina tillbedjare eller vinna åt
sig ett gott parti. Men han har förstående både för en sund
kvinnlig naturs lust att behaga och en djärv kvinnlig naturs trotsiga
lust att se männen för sina fötter. Präktig är sålunda hans skildring
av den stolta ungmön Küngolt i »Dietegen», hon som i festens rus
dansar med dem alla och icke ryggar tillbaka för att begagna sig
av kärleksdrycken för att få dem alla till att springa som galna
efter henne; hos henne är detta blott en blodets heta svallvåg, som
hon får hårt böta för, men hennes natur är lika ofördärvad för
det. Hos kvinnorna finner Keller det bästa och det sämsta. Hans
» Oljemutter» är hemsk i sin ondska; och sund, stolt och stor är
uppfostrarinnan fru Regel Amrain; förtjusande har han skildrat de
unga flickornas blyghet och hängivenhet, och fint är den stackars
lilla Vrenlis lidelse och ångest skildrade i den mästerliga » Romeo
und Julie auf dem Dorfe»,** vackert är Gritlis och Wilhelms möte
uppe på sätern, sedan han trotsat alla hennes muntra väninnors
gyckel. Men inte mindre frisk är skildringen av den lilla bestämda
Hermine, som undandrager sig Karls förälskade bōner och driver
honom till att skjuta som en mästare på skyttefesten.
Både Kellers mån och kvinnor kunna delas i de två gamla
grupperna »präktiga» och icke präktiga, och det väsentliga hos
de präktiga är att de ha hjärtat på rätta stället. Han kan även
――
-
-
* » Der Schmied seines Glückes», »Dietegen», »Kleider machen Leute», »Die
missbrauchten Liebesbriefe» och »Das verlorene Lachen utgåvos i 2:dra uppl. av
novellsaml. Die Leute von Seldwyla 1873-74.
** I 1:a uppl. av novellsaml. Die Leute von Seldwyla».
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
