Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyriken.
Med Byrons död hade stormen lagt sig inom den engelska lyriken.
Shelley, revolutionens sånglärka, vars diktning svävade mot himlen
med blicken riktad uppåt mot det gyllene tusenåriga riket, och
Keats, skönhetens gudomsberusade profet, sovo i Italiens jord.
Wordsworth levde ännu, men hade intet nytt att säga. Ett släkte
kom, som med klar och skarp blick skulle träda fram på den bana,
som sjöskolans romantiskt dunkla aning och dessa tre unga skalders
lidelse, frihetsjubel och skönhetsrus hade öppnat för den engelska
poesin. Lyriken i England fick både sin juste-milieu och sin
naturalism. Och bakom ligger här som överallt romantiken och
revolutionen. Ju noggrannare man ser efter, desto tydligare skall
man upptäcka, att naturalismen icke så mycket är romantikens
motsats som en ny form av romantik. Liksom romantiken älskar
den fakta, emedan de ge fantasin rikedom och skapa det starka,
fylliga, mångskiftande intrycket. Men den erkänner lika litet som
romantiken, att ett faktum är en gräns för fantasin. Naturalismens
banérförare, Émile Zola, är med sina massor av notiser så god
romantiker som någon.
Den skald, vars konst skulle till gångbara, glänsande
guldstycken prägla den metall, som de engelska romantikerna hade
lyft upp ur jorden, var Tennyson.
1809-1892.
Han blev ryktbar jämförelsevis fort, men dock
Alfred Tennyson ej utan motstånd. Då han var 20 år och studerade i
Cambridge, vann han priset för en dikt om Timbuktu
i Afrika; men tio år senare talade den ohjälpligt gammalmodiga
»Quarterly Review om John Keats och Alfred Tennysons poetiska
lindebarnsgudabilder». Dock, hans kristallklingande vers och den
milda harmoni med en stilla mollgrundton, som präglade hans
poetiska känsloliv vann åt honom publikens hjärta, och då Words-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
