Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Det äldre problemdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
bolagets millioner, och som ej drar sig för att uppträda under den
hederlige mannens och patriotens mask. Och bland dem alla
träffa vi den fördärvbringande kvinnan. Hon bär säkerligen med
avsikt det kejserliga namnet Cézarine. Hon lever evigt i hoppet
om att återvinna sitt goda namn och rykte, vinna det genom lögn
och förförelse och utan att ge den minsta borgen för att visa sig
det värdig i framtiden. Hennes liv är en lögn, och hon är själv
den första, som tror på sitt bedrägeri. Hon inlägger hela sin
själs glöd i sin lögn och hennes liv blir en evig upphetsning och
nervspänning. Hennes tusentals lögner sakna blott sanningens
lugn för att vara starka som sanningen. Men då hon är
genomskådad är hon försvarslös, och därför blir hon förrädarens redskap,
därför måste hon förstöra Claude, som hon ej kan övervinna.
Och därför spinner hon sitt nät omkring hans unge lärjunge, vars
glödande sinnen göra honom till hennes byte. Men just då segern
är hennes, griper Claude det gevär som hans lärjunge har
uppfunnit, och skottet träffar säkert. Claude vänder sig kallt från den
hopsjunkna kvinnans lik till sin lärjunge: »Gå till ditt arbete!»
Sålunda skall Frankrike återupprättas.
I ett senare drama » L’Étrangère» (1876) tyckes emellertid Dumas
fått en annan uppfattning om denna kvinnonaturs roll i det franska
samhället. Den gåtfulla, oemotståndliga amerikanskan mrs Clarkson
fullbordar blott upplösningen av det som är dömt till undergång.
De mån, som tillbe henne och som med berått mod ruinera sig
och de sina för hennes skull, förtjäna tillintetgörandets lott. Dessa
ākta män, som ej känna någon plikt att beskydda sin hustru, āro
ej levande människor, de äro parasiter utan liv. En vacker dag
kommer från Amerika en man, en mr Clarkson, en äkta man,
som inte förstår skämt; han ger dem en liten skråma, de bli
oskadliggjorda och kunna inte mer tära på hustruns rena själ.
Mystiken har genom »L’Étrangère» kommit in i Dumas’ drama.
När fransmännen ständigt framhäva sin litteraturs klarhet, så har
ofta Georg Brandes och andra pekat på › La Femme de Claude, och
»L’Étrangère». De äro lika gåtfulla som de verk, vilka ha oss,
mystiska germaner, till upphovsmän. Liksom senare hos Ibsen
vilja symbolerna, klädda i den finaste sällskapsdräkt, här smyga
sig alldeles inpå oss. Men Dumas har ej som Ibsen förstått
att göra uttryck och situationer samtidigt så eggande naturliga och
så utmanande stick i stäv mot sunt förnuft, att läsare och åskådare
irriteras och drivas till att själv tolka och tyda. Och utan detta
förstår man inte lätt, att de människor, som samla sig efter mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
