Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den moderna romanens banbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
Efter många om och men fick han år 1847 äntligen tillåtelse resa
till utlandet. Han svor att aldrig komma åter.
Hans möte med västern blev visserligen en missräkning, men
han fann dock, att som ryss var hans plats i utlandet. Från ett
ryskt tryckeri i London utgav han sin tidskrift »Klockan», som
skulle ringa in den nya tiden i Ryssland. »Här i utlandet är jag
edert ocensurerade ord, edert fria organ,» skrev han.
Han var
människokännare; hans memoarer teckna ypperliga bilder av
personer och förhållanden. Hans blick på Ryssland var mörk. Det
är Rysslands kultur han skildrar i sin roman »Vems är skulden?»
(Kto Vinovat 1847). Hans svar på denna fråga är: ingens. Alla ha
rätt, ty det hela är omöjligt. Hans hjälte, Beltov, blir därför en
»överflödig» människa. »Vi ryssar börja alltid från början,, säger
han. »Vilja vi göra något, komma vi alltid ut på en oändlig stepp.
Överallt stå vägarna öppna, men man kommer aldrig någonstans.
Däri består vår mångsidiga overksamhet, vår slöhet.» Beltov
förmår också blott att krossa en ung hustrus lycka och att draga sig
tillbaka med värdighet.
Denne »överflödige» blir den gestalt vi ständigt möta i den
tidens romaner. Alltid är resultatet detsamma: noll. Hjälten
uträttar aldrig något. Antingen är han vankelmodig och faller i
kvinnornas garn, eller förblir han trogen och går under, eller också
lämnar han Ryssland. Den ryska overksamheten fick sin klassiska
skildring i Gontczarovs » Oblomov» (1858-66). Oblomov ligger
på sin soffa - där ligger han alltid och drömmer sig tillbaka
till sitt fädernegods Oblomovka. Där går livet sin långtråkiga
kretsgång med tillsats av rysk blödsinthet och pjosk. Där
tillbringar man dagarna med att se efter hurudant vädret blir, man
känner väderförändring i ryggen. Skall man gå ut, kommer en
oändlighet av hjärtliga förmaningar om att vara försiktig och att
ej förkyla sig. Eller också väntar man besök: skulle inte kusin
den eller den komma med sin familj? Komma de, kysses det laget
runt och man får veta vad nytt som hänt i världen, d. v. s. hur
det går kusiner och kusiners kusiner med familjer. När det temat
är utdebatterat, har man ofantligt tråkigt igen, om det inte åter
kysses laget runt och tas farväl. O, ett sådant trevligt och hjärtligt
besök! Bara det kom nya snart! Från detta liv har Oblomov
kommit. Från universitetet har han fört med sig sina studentideal
och en mängd osammanhängande kunskaper. Han blir anställd i
ett regeringsdepartement, men harmas över humbugen där, över
det eviga sysslandet med småsaker, eller slöheten, som låtsas som
-
―――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
