Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den franska naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
månglerskan och madammen, som säljer innanmäte, gå vart
ögonblick ut ur sina butiksdörrar för att få insupa lukten och slicka
sig om läpparna. Hela gatan håller på att spricka av övermättnad.
Glupskheten sprider sig så, att hela Goutte-d’or-kvarteret luktar mat
och håller sig för magen under denna vidunderliga bacchanal».
Man kunde inte säga mer säger Georg Brandes om där hade
anrättats en elefant. Är det då underligt, när Zolas »vrå av
naturen, sålunda blir till en hel värld, att den också får sina egna
drivande krafter, sina egna världslagar? »Tingen», som framträda
så massiva, bli de bestämmande för handlingens utveckling.
Paradouträdgården i La Faute de l’abbé Mouret» (1875) växer upp, Zola
beskriver den på över hundra sidor. Den dignar av fruktbarhet, och
för Zolas natur blir den som namnet antyder - en paradisets
lustgård. Det är, som om livet vällde fram i hela sin
ursprunglighet och rikedom. Här vaknar den unge abbén Serge åter till livet
efter nervfebern. Och trädgårdens yppighet, där vårblommorna
likna små barn, där rosorna förkunna kärlek, där trädens överflöd
av safter låter dem digna av fruktsamhet, sammanför honom och
Albine i en kärlek lik det första människoparets, en kärlek, i vilken
de bli ett med naturen.
—
-
――――
Sålunda bli tingen demoniska, de bli besatta av onda andar.
Brännvinskrogen i »L’Assommoir, utbreder gift och fördärv över
hela kvarteret, gruvan le Voreux» i Germinal» (1885) blir ett
vidunder, som ständigt slukar människor, som tar emot dem friska
på morgonen och som sänder upp dem utslitna och nedsvärtade
då arbetstiden är slut. Zolas romaner återge det moderna livets
mytdiktning, där människan är en produkt av kampen för
tillvaron, det vill säga: människan är formad efter tingens beläte, är
sådan som tingens mystiska krafter omskapat henne.
I hela dess ruskighet har han visat oss kolgruvans inflytande
på arbetarna. De bliva krokryggiga och grovlemmade av den böjda
ställningen och detta hårda arbete, som kräver våldsam
ansträngning varje gång något går i olag. Deras kroppar bliva blodfattiga
och magra av den dåliga gruvluften och den dåliga födan, det
svarta kolstybbet borttager glansen från deras hår, som blir ljust,
blekt och matt till färgen. De ständiga baden och
sammanpackningen av hela familjen i ett enda sovrum låter all blygsamhet
försvinna; barn, ungdom, föräldrar och åldringar, alla trampa i
grottekvarnen, alla visa en missnöjd lydnad och ett dovt hat mot de
överordnade. Drift och begär bli brutala hos dem, råheten
allestādes närvarande. Och som denna utvecklings yttersta konsekvens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
