Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Dostojevski och Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
för den ärbarheten, det är ej bra för en ungdom. Och tänk om han
gifte sig med henne! Tre år därefter kommer han. tillbaka som
gardeslöjtnant. Nu är det slut med både ärbarhet och svärmeri,
nu har han lärt sig att förstå sig på kvinnor. Han betraktar också
Katuscha därefter. Men under ett ögonblick vid påskmässan
uppflammar den gamla kärleken, det är som en extas. Dock syndar
han mot den helt oförskräckt och förför henne och sticker i hand
på henne vid avresan hundra rubel. Han är kvitt det hela, han har
ju betalt. Men sedan, då hon blivit en sköka, och då hon blivit
dömd för mord av den jury, där han sitter med, och hans samvete
vaknar, blir han mera ett mönster än en levande människa.
Visserligen har Tolstoy försökt att visa, att han blott år en människa.
Vi få se det i hans första ofrivilliga avsky för henne, samtidigt som
han anser, att han måste sona sin synd mot henne genom att äkta
henne, och senare i bans sinnliga förtjusning i sin kusin, men detta
räcker inte. Han är och förblir först och främst det mönster, som
skall i praktiken visa Tolstoys teorier. Men Katuscha är levande
både då hon förtvivlad vill hoppa upp på tåget då han reser, och
då hon samtidigt känner, att hon hatar och föraktar honom, emedan
han nu, då hon står hjälplöst förtvivlad, lugnt gör det bekvämt åt
sig i sin första klassvagn. Hon kastar sig in i prostitutionen ej blott
av nöd, det är ett medel för henne att utplåna den Katuscha, som
var, och att bli slö och utan att bli slō kan hon inte leva.
Därför då Nechludov kommer med sitt äktenskapsanbud, ropar hon:
»Nej! Gå bara till dina furstinnor!» Det är intet teatraliskt i detta,
hon vill blott få fred för sitt gamla jag. Men senare blir detta hans
äktenskapslöfte hennes uppståndelse», genom det reser hon sig;
hon är åter den forna Katuscha. Livet har vaknat, slöheten är borta
och lasten med den. Hon är en ny människa. Hon tänker blott
på att bli honom värdig. Runt omkring dessa två har Tolstoy
tecknat ett helt galleri av människor, advokater och domare,
fängelsedirektörer och fångar, världsmän och kvinnor, bönder och förvaltare.
De äro sedda med hans skarpa blick och äro fullt mänskliga, var
och en i sin ynklighet. Fastän hjälten är ett mönster, finns det
pulserande liv i boken. Moral-stridskämpens fältherreblick förnekar
sig ej.
Med Tolstoy slutar vårt århundrades litteratur ungefär där,
varest Sturm-und-Drang-tiden började. Det är samma anklagelse
mot samhället och mot den konstgjorda civilisationen, samma
förkärlek för det enfaldiga och naiva, samma religiösa tro utan
troslära. Men i Tolstoys verk kan man se, hur mycket litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
