Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - De övriga landens nyaste litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De övriga landens nyaste
nyaste litteratur.
Naturalismen har icke fått synnerligen stort insteg i England.
Den engelska romanen präglas av det stora klöverbladet från
århundradets mitt, och de nya mästarna ha följt i de äldres spår.
George Meredith, den äldste av dem, är en målsman för realismen
gent emot en sentimental romantik: »sentimental är den som vill
njuta utan att taga på sig en gärnings oerhörda följder». Hans
roman har från slutet av 1850-talet till nutiden varit stadd i jämn
utveckling. Han äger George Eliots själakännarblick, men hans ironi
är skärande, hans kvickhet bitande, och hans landsmäns
nationallaster, hyckleri och egenkärlek, bli av honom ånyo gisslade. Hans
kvinnogestalter - som hjältinnan i »Diana of the Crossways» (1894)
(Diana vid Korsvägen) - äro tecknade med mästarhand. Man känner
deras inre styrka till och med där, varest vi möta deras tillfälliga
svaghet. Och genom föreningen av bägge få de sitt egendomliga
mänskliga djup. Hans stil är tung och förvriden, men full av
pikanta enskild heter, och dess barocka slingringar äro spirituellt
utförda. Hans böcker handla om de högre klassernas liv, och över
hela hans livsåskådning och konstnärspersonlighet vilar det något
aristokratiskt; han är författare för de utvalda, de förstående, de
-
bästa.
Thomas Hardy har tagit mot starka impulser från den franska,
ryska och norska naturalismen, från Taines och Zolas miljōteorier.
Hos honom äro både framställningen och människorna enklare.
Hans Wessex-romaner äro ett utmärkt prov på engelsk
hembygdskonst. Både bitterheten och humorn funnos där. » Life’s
little ironies» (Livets små ironier), är titeln på en af hans
böcker, det kunde stå som motto över dem alla. Livets små
ironier, de utgöra tillsammans livets stora ironi. Livets små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
