Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - De övriga landens nyaste litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
historia om sin präktiga förtid, som de ha serverat så ofta, att alla
uppdiktade tillägg blivit fasta i den. Alla känna sig förpliktade till
att icke sätta sitt ljus under en skäppa. En skådespelare talar om
deklamationsnummer, av vilka han blott glömt titeln och alla
verserna, men han minns fullkomligt publikens bifall. En, som
nog har varit nära att bli student, smyckar sitt tal med prydnader
från den antika mytologien, vars gudar och gudinnor dansa runt
för honom. Men mest lycka gör en så kallad baron, som påstår
sig ha ägt ett hus. De tala om sina »svagheter, som ha fört dem
i elände, såsom helt naturliga och rimliga ting, och deras bovstreck
äro för dem levebrödet och medlet att slippa ifrån arbetet, som
de icke befatta sig med. Och dock skämmas de över sin eländighet,
men skammen för dem till brännvinet som svälten till
tjuvhantverket, tiggeriet, bedrägeriet. All moralisk känsla är eljes utsläckt
hos dem, först och främst emedan de anse att de aldrig kunna
komma upp ur dyn. Och dock är det hos dem alla —
ärkebovarna undantagna det förtvivlade ryska »ändå›, att där i
grunden icke finns något ont i dem. När så »pilgrimen» Luka
omtalar för dem, att de kunna bli botade för sin eländighet, att
de icke äro föraktliga, att de äro människor - då göra de stora
ögon. Hoppet är hos dem något alldeles nytt, och de göra sig
verkligen omak för att bli bättre. Men de värsta bovarna som ha
makten i härbärget, äro icke för intet barn av en polisstat. De veta,
att Luka ej är någon äkta pilgrim, ty han har intet pass. Och så
jagas han på dörren som landstrykare. Till och med hår i
uselhetens hem är den grymmaste av alla förbrytare - själva det
ryska samhället. Gorki blev en av ledarna i den revolutionära
rörelsen efter japanska krigets fiasko, och han har i skrift och tal
tagit bladet från munnen gentemot de fördärvade
samhällsförhållandena.
-
–
-
Att gå från Gorki till Sienkiewicz är en övergång som från ett
helvete till ett paradis. Man märker ständigt hos Sienkiewicz, att
hans idealism har en herrgårdsidyll till bakgrund. Och där, varest
denna får träda fullt fram, är hans konst mest harmonisk, såsom
i den förtjusande lilla novellen Hanna»,* som skildrar en
adelsungdoms första vaknande lidelser och strid och försoning i den
mest intagande bild. Från denna ståndpunkt ser Sienkiewicz sin
värld. Han har velat förstå både sitt folk och sin tid, och både
hans förstående och livsåskådning āro aristokratens. Den fasta
ståndpunkten, traditionens liv, trons säkerhet självövervinnelsen
och lidandets höghet det är vad hans författarskap förkunnar.
* Svensk översättning av E. Weer 1896.
-
――――――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
