Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Gud pröfvar vår tro (2:dra sönd. i Fastan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUD PRÖFVAIl VÅR TRO.
85
nöden eller detta bekymret gå lyckligt förbi!
Och i stället att hjälpa oss, tyckes Gud alls icke
höra oss, eller svarar han oss i vårt samvete:
gå bort ifrån mig, du är icke värd att jag hör
dina böner! Då tycka vi i vårt knotande hjärta,
att Gud är så hård, ja, så hjärtlös mot oss.
Men denna berättelse är just gifven åt oss, som
så knota mot Gud. I stället att klaga, skola vi,
som den kananeiska kvinnan, ej låta skrämma
oss. Vi skola blott bedja ännu mycket
innerligare och säga: ja, Herre, jag är icke värd att du
hjälper mig, du har så många andra, som äro
bättre än jag, men hjälp mig ändå! Om jag än
är den minsta, den fattigaste, den mest ovärdiga
af dina skapade varelser, hjälp mig ändå!... Och
si, när vi bedja så, då skall Gud höra vår bön
och sända oss hjälp.
Ofta dröjer Gud med sin hjälp, såsom Jesus
dröjde. Hvarför dröjer han? För att pröfva vår
tro. Alla kunna ju önska något och bedja att
få det, men bedja de också med tro? Bedja de"
så, att de äro alldeles vissa om Guds hjälp, äfven
om Gud dröjer? Bedja de så, att de kunna säga:
gif mig det, min Gud, om det är ofm vilja, ty du
vet mycket bättre än jag hvad som nu är det
bästa! . . .
Huru kunna vi tänka om Jesus, att han ej
ville hjälpa den kananeiska kvinnan? Hvem
ville han hellre hjälpa, än just dessa okunniga
hedningar, till hvilka han nu kom med
frälsningens budskap? Men han ville pröfva
kvinnans tro och på samma gång gifva sina
lärjungar en läxa att minnas. Lärjungarne tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
